Aftonbladet – 27 april 1864, sida 2

tillbaka till England och togo vägen genor Yorkshire, för att lemna mr Le Poers döt rar i deras hem. Mr Sutherland önskad det, på det att de skulle förblifva i okur nighet om hvad som tilldragit sig och syr nerligast om deras fars bedrägliga hand lingssätt. Hvad de möjligen misstänkte ve jag ej; vi sade, dem endast att Zillahs för myndare ämnade föra henne och hennes gu vernant hem till sig. Vi skildes således i Halifax från hvaran dra och jag har aldrig sedermera återset någon af hela familjen. Jag tvekade cjal sålunda lemna dem, då jag af mr Suther land fått veta att jag blifvit antagen såson guvernant endast at hans pupill och att ha sjelf i förskott till mr Le Poer utbetalat hel: min lön, som denne gentleman ansett lämplig alt för egen räkning använda. Penningarn voro naturligtvis borta; men han hade met hvarje remiss skrifvit mig till och jag had sålunda gått miste om hans bref. Det va hårdt ! Jag erhöll också den glädjande vissheter att Zillah Le Poer egde full rätt att bir detta namn; och att hon var sin fars lag liga dotter och arfvinge. Allt hvad manjlå tit mig tro var en grym och eländig osan ning. Hennes fars och ännu mer heme mors historia var ett af dessa sorgespel, son ofta uppföras inom familjer och som det ä bäst att glömma, då de som deltogo der äro döda och borta. Jag skall åtminstone cke upprepa den sorgliga berättelsen om idel stolihet och oförrätter å ena och ide tålamod och lidande å andra sidan. Sent på hösten reste mr Sutherland till ludien. Innan han lemnade Englond, satte han mig i sitt ställe till förmyndare för Zillah Le Poer och anslog åt oss båda e tillräckligt årligt underhåll. Han sade att