Aftonbladet – 26 april 1864, sida 3

mna 2 ST MT BR TJ MAM YSL OM SAM Då jag högligen ogillar att i en s fråga beslut kunde fattas utan föregå grundlig diskussion, drabbar detta lande äfven mig sjelf. Men till min u . eller åtminstone såsom en för mig förmildr omständighet, vill jag anföra, att jag at synen icke blifvit utrustad med förmåga att hålla tal i större fö och att j följaktligen icke tillh id stadsfullmäktige, som ega denna för och som anse sig förpligtade att tala om bvarje förekommande ämne, När komiterades betänkunde rörande förslaget till Nybrohamnsvikens utfyllning började uppläsas, inträffade, hvad ofta är fallet, att ganska många fullmäktige lemnade sina platser och formerade större och mindre grupper, i hvilka samtalades, dels om nyheterna för dagen, dels om åtskilligt annat af ringa värde, och så högljudt, att de som ansågo sig skyldiga afhöra sjelfva uppläsnin en af betänkandet derutinnan blefvo störda. en alltid homane ordföranden lät samspråket fortgå: han begagnade icke klubban för alt fästa fullmäktiges uppmärksamhet på de ras skyldighet att åt den föredragna frågan egna behörigt afseende, och då slutligen förslaget var uppläst, gjorde ordföranden proposition på bifall, hvilken med åtskilliga Ja besvarades; hvarefter den vigtiga frågan plötsligen var afgjord. Omedelbart derefter förmärktes emellertid att en viss oro intog åtskilliga fullmäktige; men nu, såsom fallet ofta är då ett fel blifvit begånget, hvar och en skjuter då lätt skulden derför ifrån sig på någon annan, och denne blef vid detta tillfälle ordföranden, som klandrades, emedan han alldeles för hastigt framställt proposition och fällde klubban utan föregången erinran om frågans stora vigt.? Det synes likvisst uppenbart, att fullmäktiges pligt är att, utan alla xtra påstötningar, med omsorg och nit utöfva sitt kall. Jag tvekar alldeles icke att beteckna både utfyllningsförslaget och dess bifallande såsom i hög grad förhastade. Man har nemligen i den stora brådskan förbisett att Nybrohamnsviken äfven i dess däliga men rymligare skick före den redan verkställda utfyllningen var ganska trång; och att dervarande kajer ofta voro otillräc liga vid fartygens och båtarnes tilläggning för skeende lossning och lastning. De fartyg, som nemligen der lägga till, hitföra sådana varor, som taga stort utrymme i anspråk, nemligen ved, foder och tegel. Lossningen af dessv varor går långsamt och kan svårligen forceras, af det skäl att de afyttras till ett stort antal olika personer. Under de sista 10 å 15 åren har man derföre sett flera fartyg på en gång, af brist på lossningsplats; nödgas ligga på svaj ute på viken, afbidande tillfället då de vid kajerna redan liggande fartygen lossat eller lastat, och af ena eller andra skälet ändtligen blifva färdiga att utgå. Det är klart, att i samma mån Nybrohamnen inskränkes och anläggningsplatsen för fartygen således förminskas — hvilket blir en följd af den föreslagna utfyllningen — desto mera försvåras traliken, under det att folkmängden i de ofvantföre liggande trakterna ökas, jemte deras behof af de varor som vid kajerna från fartygen skola lossas. Invänder man att vedskutorna, som nu lägga till vid Nybrohamnen, kunna hänvisas till Blasieholmshamnen, der Alandsfartygen lägga till, så vill jag erinra att sistnämnde hamn redan är otillräcklig för trafiken, att ofta flera med ved lastade fartyg ätfvezledes der! måste ligga på svaj å strömmen af brist på anläggningsplats, äfvensom att transportkostnaden t. ex. al en famn ved från Blasiecholmen upp till Ladugårdslandet är 50 ål 75 öre dyrare än från Nybrohamnen, en dryg utgiftstillökning särdeles för de mindre bemedlade, hvaraf ett så stort antal finnes inom den nyssnämnde stadsdelen. Transportkostnaden för foder och tegel ökas äfven betydligt i fall begge dessa artiklars lossning allenast skulle få ske mellan Rödbo-. torget och Kungsholmsbron. Att inskränka tilläggningsutrymmet för fartyg i en trakt, der trafiken efter allt menskligt förutseende är i tillväxt, synes mig med inga skäl kunna försvaras, desto mindre då ett alldeles motsatt förfarande, och på goda skäl, iakttagits t. ex. vid Riddarholmshamnen, hvars kaj under loppet af de sista tio åren flera gånger blifvit utvidgad just för vinnande af större utrymme för den ökade åugfartygstrafiken. Skulle man vidare invända, att i samma mån kajbyggnaden utmed Ladugårdslandsviken blir fortsatt, kunna fartyg lägga till och lossa midt för Skeppar-, Grel-, Styrmansoch Grefmagnigatorna, så vill jag dervid blott erinra, att dessa gator äro så branta, att tyngre lass svårligen kunna å dem uppsläpas, och att samma gators sänkning är i det närmaste omöjlig, eller åtminstone för knippad med ofantlig kostnad. Jag vill mindre fästa mig vid den omständigheten, att materialet till den redan utfylda delen af Nybrohamnen erhållits på det sätt att muddring till ganska betydligt djup och omtlång blifvit verkstäld utanför der kajanläggningen, enligt första planen, skulle egn rum, och med hvilken muddring ! afsågs att fördjupa Nybrohamnen — ett arbete zom medförde en ganska betydlig till största delen förspild kostnad om den stora utfyllningen kommer att verkställas: men i sanitärt hänseende är tet dock uppenbart skadligt, att en ofantlig massa af i stinkande förruttnelse varande mudder, i stället att bortföras, redan blifvit upplagd vid N3 bron för att utgöra grundlaget i och för den nyligen verkställda utfyllningen om nämnde bro. För att erhålla tillräckligt material för den sednast föreslagna at stadsfullmäktige nu beslutade vida större utfyllningen, finnes ingen annan utväg, än att antingen fortsätta uppmuddringen längre ut i Ladugäårdslandsviken, hvarigenom stora massor af stinkande mudder ytterligare blif-! va uppfi gen, eller ock anskaffa fyllningsmaterial från andra trakter, en åtgärd . som tvifvelsutan blir med ofantliga kostna-. der förknippa Utfyllningsfrågans definitiva afgörande är emellertid nu på Kongl. Maj:t beroende. Önskligt vore om fullmäktige under hand;; agets : ec läto civilministern veta, att mot få o ändamälsenliohet så stora betänklioheter