Till Snällposten skrifves från Köpenhamn den 18 dennes: Af mina förra bref tgrde vara bekant, alt hvad som händt var långt ifrån oväntadt, om än meningarne voro delade. I omkring åtta veckor ha den tyska stormakterna I1evat framför DPyppel nsar med en öfver iigsen styrka, ön set artilleri och i hvarje hänseende öfverlägsna hjelpkällor. Under sednare ten af denna tid har fiendens angrepp varit så våldsamt och ryckt oss så nära In på lifvet, att våra trupper till slut blefvo i hög grad utmattade, Ni i ha i natts, skref för Kort tid sedan en soldat, varit ute, det är nu femte dygnet å rad; vi stodo i en skjutgraf och vi stodo i vatten sakta stödjande oss mot hvarandra, sökande hvila, ja stjälande oss till att sofva i denna upprättstående ställning, dödligt uttröttade till kroppen, gnsträngda till själen, i hvarje ögonblick utsatta för döden:? Man kän svårligen göra sig en för ning om styrkan åf preussarhes artillerield, den kom under sista veckan eller något längre både kors och tvärs; det regnade projektiler än på ett, än på ettannat ställe; granaterna sprunga till höger och venster, hvar hade iman DetickRag eller väddning atliinna? Och så var det dygn efter dygn, vecka efter vecka. En