Aftonbladet – 25 april 1864, sida 2

Nej, nej, svarade Zillah, miss Pryor vill att jag skall hjelpa henne med inpackningen af våra saker, vi skola resa i dag åtta dagar till. Lt oss dröja till aftonen förut; kom då och hemfa mig, så skall jag ha min bästa klädning på mig och vi kunna hinna hälla bröllop och möta miss Pryor, innan ångbåten går. Vid ett annat sillfälle skulle Zillahs giltermålsplaner säkert kommit mig att skratta. Nu deremot var olyckan alltför verklig och för nära för att väcka munterhet, ock ju nfera hennes oerfarenhet minskade hennes fel, ju mera ökades deraf nedrigheten hos den man, som var nära att för alltid förstöra henves själs lugn. Han sökte äunu en gäng påskynda bröllopsdagen, men Zillah var bestämd. Justi hennes envishet och det obetydliga inflytande älskaren tycktes :r henne, säg jag för det närvarande, så väl som för framtiden, hennes enda räddning. Jag skulle derigenom f få tid att komma henne till hjelp. ag väntade un dess jag hörde henne äga farväl till kusinen, gå tillbaka genom fönstret och stänga det innonför. Jag smög mig då derifrån och in i förmaket, der jag genast satte mig ned och beskref hela deuna. intrig för mr Sutherland. På sex dagar borde antingen han sjelf eller ett bref från honom hinne hit. Jag öfverlemnade åt honom att bestämma hvad som berde göras; jag berättade endast huru sakerna stodo, ty jag visste väl att han skulle handla rätt och klokt. Vid midnatt gick jag till sängs, Zillah sof redan godt. Jag kunde ej somna på flera timmar, men i mitt sinne tackade jag Gud att den stackars flickan, förledd och bedragen som hon var, dock ej visste hvad kärlek var. Den en var henne ålminstone bespared. nder följande vecka sökte jag, så myc ket som m 1 igt utan att väcka heunes misstankar, behulla ZLillah i min närhet. Detia var ej heller sv ärt, ty hon slöt s:g till mig med ovanlig ömhet och innerlighet. De andra flickorna klagade bittert ölver att vi