tur och den menskliga bildningens väsende och naturnödvändiga utveckling. Poesi skall finnas i verlden så länge menniskor finnas, begåfvade med skönhetssinne och inbillningskraft: och utan att denna sida af den menskliga odlingen funnes till och lefde ett verkligt lif, skulle alla andra grenar af mensklig kultur så småningom bli sterila och förtorka, såsom de stora floderna förtorka i Afrikas sandöknar. Inbillningskraften är ett lika vigtigt element för hela kulturutvecklingen som något annat. När vetenskapen tränger till de djupaste forsk ningsdjupen, måste den taga inbillningskraften vid handen; i sjelfva de högsta matematiska forskningarne måste kalkylen och fantasien i viss mån vara koefficienter. Hörom hvad Vietor Hugo säger om denna sak: Ganska många säga i våra dagar: Poesien försvinner. Det är ungefär detsamma som om man skulle säga: Det finns inga törnrosor mera, våren har dött, solen ha glömt konsten att gå upp, man finner ingen fjäril mera på någon äng, månen lyser ej längre, ingen näktergal sjunger, lejonet ryter ej mera, örnen sväfvar ej längre högt: luften, Alperna och Pyreneerna ha sjunki ihop, inga sköna flickor och ynglingar komma mera till verlden, ingen sänkes mera i frafven modren älskar ej längre sitt barn, immelens blåa färg har utslocknat, och menniskohjertat har dött. Om man man finge förblanda det tillfälliga med det eviga, skulle snarare motsatsen vara sann. Menniskosjälens förmögen heter, hvilka revolutionerna på ett hemlig: hetsfullt sätt bearbetat och gjort rikare, hö aldrig gått djupare, aldrig högre. Må man blott vänta en kort tid, må mar låta den nära förestående sociala frälsningen komma, den afgiftsfria och obligatori ska undervisningen — huru lång tid behöf. ves dertill? ett fjerdedels århundrade — och man föreställe sig den oberäkneliga summa af intellektuel utveckling, som ligger i orden: alla kunna läsa.? De läsandes mångdubblande är såsom evangeliets underverk: mångdubblandet af bröden. Den dag, då Kristus skapade denna symbol, anade han boktryckeriet. Hans underverk är detta underbara. En bok finnes. Dermed lifnär jag fem tusen, hundra tusen, en million själar, hela menskligheten. I Kristus, som mångfaldigade bröden, lig: ger Guttenberg, som tusenfaldigat böckerna. en ena såningsmannen förebådar den andra. Hvad är menniskoslägtet alltsedan århundradenas begynnelse? En läsande. Länge stafvade det och staf. var ännu; snart skall det läsa. Detta sextusenåriga barn gick till en bör jan i skola. Hvar? Hos naturen. Först innan det hade någon annan bok, stafvade det ihop verldsaltet. Elementarundervisnin gen erhöll det af molnen, firmamentet meteorerna, blommorna, djuren, skogarne årstiderna, naturföreteelserna. Den joniskt fiskaren studerade hafvet, den chaldeiskt herden stjernorna. Då kommo de först: böckerna — ett storartadt framsteg! Boke är ännu mera omfattande än detta skåde spel, verlden, ty den lägger idn till fak tum. Om någonting är större än den Gud man ser i solen, så är det den Gud, mai igenkänner hos Homerus. Verlden utan boken är vetenskapens be fynnelse, verlden med boken idealets upp omst. En förvandling inträder också ge ast i menniskan. Der förut blott fann styrka, uppenbarar sig nu makt. Idealet tillämpningen på de verkliga fakta är civi lisationen. Den skrifna och sjungna poe ien begynner sitt värf; en herrlig afkom ling af den åskådade poesien. Och hva: som är märkvärdigt! Vetenskapen drömde poesien handlar. Med ett grepp i strän garne fördrifver tänkaren vildheten, Vi uppehålla oss nu icke längre vid de tryckta ordets makt; den ligger för öppei dag. Men ända tills i dag har det funnit många skrifvande och få läsande. Genon den påbjudna gratisundervisningen vinna själar åt ljuset. Hädanefter skola framste gen komma genom den läsande legionen förstärkning. Ju ljusare hufvudet dest bättre hjertat. K. M:t har, enligt Posttidningen, i gå ntnämnt och förardnat kvrkaherden I Wia