Aftonbladet – 22 april 1864, sida 3

jadjutanterna stiga af hästarne och vandra ll fots, för att undvika att onödigtvis utsätta sig. Att danskarne uthärdat och skola uthärda mycket, skall en hvar, som läst mina föregående korrespondenser, utan svårighet tro. Emellertid behöfs det blott en droppa, för Jatt få bägaren att rinna öfver, och om moIdet icke kan betvingas, kan det slutligen bli förtröttadt och utslitet. Jag ser intet I tecken till att modet begynner svika gemenIskapen, men några af de insigtsfullaste och Itappraste officerarne börja se saken från en mörk sida och visa en viss oro. Då jag vet, att det är män, som skola fullgöra sin pligt till det yttersta, drager jag ej i betänkande att göra mig till tolk för deras låsigter; ty jag tror, att de äro Sanda å en riktig uppfattning af ställningen. yppelställningen, säga de, är väl stark, men på intet sätt ointaglig,; en fästning, hvars garnison uppgifvit försöket att våga ett utfall, kan försvara sig en lång tid, men svårligen undgå sitt öde. Jag tror icke, att jag genom en uppriktig skildring al svårigheterna gör mig skyldig till indiskretion. Skulle det värsta inträffa, skall det vara godt för danskarne, att icke falska föreetällningar råda i Europa om deras alb soluta oöfvervinnerlighet. Det är tv om väl, att den allmänna meningen är I beredd på alla möjligheter. Hvad som än händer, skall det medgifvas, att: danskarne ha gjort allt, hvad som pligten kan fordra af dem. Iniet slag af ödet kan beröfva dem den äran, att de gjort ett långvarigt och hjeltemodigt motstånd. Hurudan utgången än må bli af deras olika strid, skall verlden taga olikheten i krafter i betraktande, och den skall beundra danskarne, endast och allenast för det de inlåtit sig i striden, likasom den alltid skall göra deras fienders framgång till galla och malört för dessa, genom att kasta fyra mot en? i ansigtet på dem. Låtom oss väl komma ihåg, att danskarne endast äro menniskor och blott kunna uträtta hvad som ligger inom gränserna för menniskans krafter, och låtom oss derpå vänta och se, huru mycket några få veck or, ja, kanske blott ett par. dagar, kunna medföra. Om det fortsatta bombardementet mot Als skrifver Dagbladets korrespondent sistlidne fredag: Mordbrännarne fortsätta sitt verk. Hela dagen i går såg man svarta rökpelare vältra sig upp mot den klara blå himlen, hvirflande rundt omkring likt demoniska makter, hvilka undsluppit mörkrets fjettrar och nu fröjdade sig genom att håna all menniskans glädje. Rönhave, den präktiga, stora egendomen, hvars hederlige och driftige arrendator vunnit så många officerares tillgifvenhet, stod i lågor och var efter några få timmars förlopp blott en rykande askhög med några förkolade bjelkar såsom minnesmärken. Efter den kom en annan gård i närheten af sundet, derpå en tredje och säkerligen ännu flera. Öfverallt längsefter sundet föllo preussarnes granater i de olyckliga böndernas gårdar, förtärande deras egendom, deras möbler, måhända deras boskap, ock lemnande dem sjelfva utan tak öfver hufvudet. Intet, icke det ringaste i militäriskt bänseende uppnå preussarne derigenom: de tillfredsställa endast sin Just att förstöra, att med eld och svärd utbreda den germaniska civilisationen. I dag förmärkas åter samma vittnesbörd om deras förstörelselusta: lågor och rök slå äfven i dag på flera ställen upp mot himlen, dels, såsom det tyckes, i Sönderborg, dels vid sundet. Om släckning är naturligtvis, åtminstone på landet, i de flesta fall ej fråga; det gäller endast att bringa i säkerhet hvad som i hast kan räddas och sedan låta resten brinna.? . Blokadens verkan på de flesta Östersjöhamnarne yttrar sig tydligt i de upprepade klagomålen öfver den allmänna affärslösheten. Så mycket mera afundas man Lubeck, emedan det gått fritt för blokaden och nu drager en del af handeln och fraktfarten på de skandinaviska länderna till sig. Härom yttrar sig en brefskrifvare till Berl. Nat. Zig på följande harmfulla sätt: Medan preussarne bombardera Dyppelskansarne och hela skeppsfarten i de preussiska hamnarne är förlamad, drager Libeck all. möjlig fördel af denna angenäma konjunktur. Läbeck är nu danskarnes sanna emporium på fastlandet. Flera läbeckska handelshus ha betydligt ökat sin personal; man gör stora aflärer i svafvel och salpeter, man sänder hela skeppslaster proviant till Köpenhamn, man har ett kungligt danskt öfverpostembete och en nyanlagd telegrafförbindelse till Malmö, d. v. s. till Köpenhamn. Libecks hamn är ej blockerad. Travemindes skansar visa den oskyldigaste min, och på Tra-. ven svajar under helgdagarne den fria Dannebrog.? Handelskamrarne i Amsterdam och Rotterdam ha, i anledning af ångfartyget Rembrandts uppbringande, varnat redarne för att tro på förklaringar af köpmän i Stettin och Svinemiinde, enligt hvilka blokaden ej skulle vyma effektiv. Senaten i Bremen, som på den sista tiden erfarit, att danska flottan uppbringat åtskilliga bremiska köpmansfartyg, har genom sin konsul i Bern gjort förfrågan hos schweiziska Edsförbundet om och på hvilka ilkor Bremen under det nu pågående dansktyska kriget kunde få begagna Edsförbundets flagga, men har fått till svar, att detta ?på inga vilkor hyr ut sin flagga.? Danska regeringen har från fnglana fått till present en whitworth-kanon, som ilördags profsköts. TEATER. Kongl. stora teatern gaf i förgår afton Trubadurent, hvari hr Skougaard-Severini hade sin andra debutroll såsom Man rico. Det torde utan tvifvel vara få sånare förbehållet att på ett lika tillfredsAn 0 HL