Aftonbladet – 20 april 1864, sida 3

versändas, bevisar att ett brefchatull drifvit i land, och att en dylik persedel ilandflutit vittnar nogsamt om kajutans sönderslagning och I dermed skeppets förlust, hvarom härstädes rådde YI endast en tanke. Skeppets totala förolyckande jär dock betryggadt genom assurans: men djup och deltagande smärta råder öfver allt öfver förlusten af skeppets hela besättning. Den ungdomsfriske, skicklige och af sitt rederi högt värderade befälhafvaren efterlemnar en ung enka jemte barn, dock i goda omständigheter, dertill bragt genom mannens rastlöshet och duglighet. -I Dess närmaste man ombord, eller styrmannen, var en son af aflidne musikdirektören Ahlström, som med utmärkt heder hade genomgått sina examina vid härvarande navigationsskola och I hade hopp om att nästa resa blifva skeppets befälhafvare, entr kapten Englund hade ämnat att endast göra denna sista resa, som blef hans allrasista. Till den dystra taflan sluter sig äfven grosshandlaren Ludvig Tydens djupa familjesorg, ty en son af honom befann sig äfven ombord och delade allas hemska öde. Afvenledes befann sig ombord en ung grefve Mörner. or ce er önligt sednare ingängna närmare underrättelser, hade kapten Fredr. Lindholm, förande finska skeppet Rauha från Abo, som i vintras förlorade på Vriesländska bankarne, den 29 sistIlidne Januari sett skeppet Ludvigs tacklage och segel bergade och upplagde i ett magasin tl nära Schaus. Borgmistaren F. C. Andreac i Ost-Dangeradel i Vriesland har tagit hand om det bergade. Kapten Aspgren, förande briggen Freya, från Hernösand och liggande i ZouteKamp, har kapten Englunds schatull ombord. En byrålåda med bref och böcker, tillhörande befälhafvaren och hr Tyden, befanns i samma .I magasin, der tacklingen låg. EE — Af Krigsvetenskapsakademiens Handlingar och Tidskrift för 1864 har tredje häftet utkommit. Sjökrigsvetenskapen, den 12 Nov. 1864: Några få erinringar i alscende på armens behof af rytteri; Inhemska militärfrågor: Flankställningarne vid Dyppel, Freder och Hälgenäs (med ett karte-utkast); Återblick på sednast förflutne månad; OfHleiella underrättelser: Kongl. skrifvelser; Generalorder ; Befordrade; Ordensutnämningar:; Öfverflyttade; Tillagde namn, heder och värdighet; Entledigad. Aiskedade; Döde. a — I Östgöthka Correspondenten läses: Redan vid den tid, då fråga uppstod om ait vid elementarläroverken införa gevärsexercis och militäriska öfningar, omnämnde vi, att sådana öfningar redan omkring 25 år vid härvarande läroverk blifvit, under gymnastikläraren kapten P. Bagge, verkställda, ehuru man blott haft trägevär att tillgå. Kapten Bägge, som med sin frymnastiklärarebefattning vid elementarläroverket numera äfven förenar den vid härvarande seminarium, har i dagarne afgifvit för de ynglingar, inom dessa båda undervisningsyerk, hvilka nu ingå i beväringsåren. det betyg, att de för honom genomgått första och andra delen af excercisreglementet, så väl praktiskt som teoretiskt, fristående gymnastiken, excercis, handgevärslära samt bajonettfäktning, hvarjemte dessutom och derutöfver ynglingarne vid elementarläroverket öfvat de första grunderna för fältverksarbeten och broslagningar äfvensont för tvenne terminer haft målskjutnihgsöfningar, hvarvid de samtligen gjort sig i alla dessa ämnen förtjenta af vitsordet: Berömliga kunskaper, hyadan han ock anser dem vid tillstundande beväringsmöten vara tjenliga att användas såsom befäl. Antalet al dem, som nu erhållit ofvanstående betyg, äro vid elementarläroverket 4 och vid seminarium 6, summa 10. RSNReR ses — Under år 1863 hafva inom Wenersborgs och Elfsborgs län, enligt öfverjugmästarens rapport till koungens befallningshafvande, blifvit fångade följande rofdjur: 14 vargar, 5 lodjur, 1160 räfvar, 5 mårdar, 4 hillrar, 17 uttrar, 14 lekattor, 26 örnar, 39 ufvar, 88 ugglor, 154 hökar, 17 glador och 5 falkar, samt aft rofdjur fiälide: 2 hästar, 63 nötkreatur, 2 svin, 59 getter, jo får, 4 kalkoher, 59 gäss, 33 ankor och 952 Öns, — — I Göteborgs-Posten läses: En hederlig och välmående arbetare i Jönköjing vid namn O. hade råkat ut för en visserigen icke ovanlig men icke destomindre mycket ledsam otur — den att misstaga sig i valet af ledsagarinna genom lifvet. Ian hade emellertid i många år dragit på sitt huskors och var sedan lång tid tillbaka van att med lugn låta de husliga stormarne draga förbi. I öfrigt mildrades för honom obehagen i hemmet af en dotter som hunnit till sitt sextonde år och nu bereddes till sin första nattvardsgång. Så stodo sakerna då för någon tid sedan mannen fick underrättelse om, att hustrun börjat besöka s. k. gudliga sammankomster, hvilka höllos af en snpickaregesäll och mormonapostel vid namn Sundbeck. O. sökte visserligen att afråda hustrun från hennes mormonfunderingar, men man har sällan sett exempel på, att en elak qvinna icke gör raka motsatsen till hvad hennes äkta hälft vill, och dessutom hade Sundbeck en så ljufli tunga, då han framställde sina satser, och — så vackra polissonger. Man vet cj så noga om dessa förföriska egenskaper äfven inverkade på O:s unga dotter Sofia, eller om hon blifvit öfvertalad af modren — alltnog, då denna i hemlighet uppgjort med sin apostel om, att lemna det tråkiga Småland och begifva sig till Utah, beslöt Sofia att följa med. Kn dag, det var 1 förra veckan, befanns det, att flickan, som gick Det innehåller: Ärsberättelse af föredraganden i och läste, icke infann sig på den vanliga undervisningstimman. Presten frågade de öfriga läsbarnen, hvar Sofia höll till, och en af dem, hvilken fått förtroende om den beslutade utvandringen, svarade att hon — rest till Amerika. Presten, som kände Sofias fader, uppsökte denne i hans arbete utomhus och frågade. om han visste om hustruns och dotterns resa, Svaret blef naturligtvis nej. Fadren skyndade hem, fann allt lättare transportabelt husgeråd bortflyttadt och tvenne sparbanksböcker försvunna. Vid efterfrågan på sparbanken befanns, att hustrun redan några dagar förut uttagit de insatta summorna, belöpande sig till närmare 2000 rår; Den bedröfvade fadren underrättade stadsfiskalen om tilidragelsen, man höll vakt då middagståget afgick -— de afvikna hade varit qvar istaden tills efter morgonbantågets afgång — men ingen af de försvunna syntes till. Man fick sedermera veta, att de, jemte aposteln Sundbeck, i förväg rest till en närbelägen jernbansstation norrut och derifrån gått med bantåget till Göteborg. Emellertid hade ett telegram blifvit hitstindt till poliskammaren, med begäran, att Sofia O. måtte reklameras. Modren kunde deremot gerna följa med till Amerika, tyckte O. Någralj polistjenstemän mötte, i följd af telegrammet, de hit anländande mormonerna. Då Sundbeck efterspordes, steg han genast fram, frågade hvad som behagades, och fingrade med ett keketteri, som tycktes något oförenligt med en apostels värdighet på sina yfviga polissonger. Man frågade efter Sofia O., men S. förklarade genast och med fullkomlig sjelfbeherrskning, att såväl Sofia som hennes moder åter stigit al bantäget i Falköping. I denna förklaring instämde hela den öfriga mormonhjorden, bestående af öfver hundra personer, af snart sagdt alla åldrar. Det var ej godt att bland denna Pp i hvilken fanns flera unga fickor af Sofias ålder, taga reda på denna, ehuru hon säkerligen fanns bland utvändrarn; och då man c) egde något uppdrag Tr rr 2