Aftonbladet – 19 april 1864, sida 2

henne undan med ett vresigt: Tig då en gång ! och gick fram till mig med ett leende på läpparne, som ej tycktes vara otvunget. Detta allt föreföll mig besyn nerligt, men jag lätsade ej se det, emedar jag sällan ville plåga barnen med anmärk ningar utom skolrummet. En annan besynnerlig händelse tilldrog sig samma vecka. Ett bref från mr Su therland till mr Le Poer hade i den sedna res frånvaro redan i två dagar legat på spiselkanten i matsalen, der jag säg de hvar dag från min plats vid bordet. M Sutherlands stil var vacker och flytande och skulle väckt uppmärksamhet hos hvem son helst. Mig var den alltför välbekant, fö! att jag icke skulle igenkänt den. Jag råkade vara närvarande då wr Le Poer öppnade brefvet. Han var så itrig at läsa det, att han ej märkte mig. Det va kanske orätt af mig att se ditåt, men de var ju naturligt, då brefvet var från er vän till mig. Jag såg en liten biljett innesluten deri, hvars utanskrift jag bestämd: trodde vara till mig. Jag väntade att han skulle lemna mig den. Jag gjorde slutligen en rörelse, för att ådraga mig hans uppmärksamhet. Han såg upp — han bokstafligen spratt till — men 1 nästa ögonblick emålog han, som blott en mr Le Poer kunde Ile. Nyheter från vår vän, som niser, sade han och visade mig kuvertet. Han mår väl och — låt mig se (med en hastig blick i brefvet) —-Chan ber på det hjertligaste helsa er.t Med dessa ord hopvek han brefvet och lade det i sin pulpet. Den lilla biljetten stoppade han helt lugnt i fickan. Jag måste således hafva misstagit mig. Men jag var emellertid ganska ledsen derölver. Just då slutet af det år jag tillbragt hos familjen Le Poer närmade sig, just då jag med obeskriflig längtan emotsåg midsommarferierna, under hvilka jag ämnat resa till min mor, just då träffades herrskapet je Poer af ett grufligt missöde. Matilda