Aftonbladet – 19 april 1864, sida 2

sommaraftonen och talade om denna resa från Indien till Europa, om hvad som derunder tilldrog sig, om hvad menniskorna företogo för att fördrifva tiden under de fyra månader resan varade. Värt samtal var icke utan intresse äfven för mig. Zillah syntes ovanligt lifvad och berättade mig mycket, som för mig var alldeles nytt och obekaut. Den enda märkliga tilldragelsen under hela vår färd var att mr Le Poer oförväntadt för mig föreställde en person, om hvars tillvåro jag var fullkomligt okunnig. Min son, miss Pryor, min ende son, löjtnant Augustus Le Poer. Jag blef högst förvånad, DM jag hade ej ens hört talas om den unge herrn, som nu stod framför mig. Jag gissade emellertid och fann sedermera denna gissning enlig med rätta förhållandet, nemligen att han var enda telningen af ett föregående äktenskap och att några misshälligheter uppstålt mellan honom och hans familj, hvilka nyss lyekligen blifvit bilagda. Löjtnanten bugade sig för mig och jag för honom. ZilTah, som satt bredvid mig, presenterades icke förrän den unge mannen med lorgnetten för ögat beslutsamt betraktat henne och sedan vände sig till sin far med en fråga, hvilken jag tyckte lät ungefär som en tvekan huruvida hon vore fogel eller fisk. eDet är bara Zillah4, svarade mr Le Poer vårdslöst. Barn, tillade han, här är din kusin August, nyss hemkommen ur utländsk tjenst. Skaka hand med honom. Zillah lydde mekaniskt denna uppmaning; men hennes kusin tycktes alldeles icke belåten med denna titel. Han betraktade henne flyktigt, tvinnade sina mustascher och vände henne ryggen. Jag undrade ej derpå. Jag måste medgilva att det stackars barnets utseende icke var intagande. Zillahs blick följde honom långsamt och uttryckslöst och vändes derpå tillbaka till de glittrande vågorna. ; Forts. följer)