Aftonbladet – 19 april 1864, sida 2

ser, ehuru jag i min blindhet, då jag satt vid hennes säng, ofta tänkte att det varit vida bättre för henne att få lemna denna verld, der hon blott varit ett bittert och förtrumpadt ogräs. Mr Le Poers oförklarklarliga oro slutade ej med hennes tillfrisknande, som gick ganska långs mt. Hon kan ännu dö!? hörde jag honom säga för sig sjelf dagen efter den då han första gången säg sin brorsdotter under hennes sjukdom. : ?Miss Pryor?, sade hun till mig, Pmin huag vill säga, hon är litet obe d utaf sig. Säg mig hvad nianser böra göras för att få Zillah fullkomligt frisk? Jag svarade, ehuru utan att hoppas det mitt råd skulle blifva följdt, att ombyte af luft borde säkert göra henne godt. . Hon borde andas den stärkande sjöluften, sade ag. ?Ni har rätt?? utropade han. ?Detskall senast ske. Mrs Le Poer och flickorna kunna sölja henne; eller — det är sanut — hon tycker mest om er. Miss Pryor, vill ni följa med henne ?? Denna fråga gjorde mig helt förvirrad. Jog hade så ifrigt längtat att få resa hem och uppskjutit dermed, endast för den sjuka lickans skull. Nu då hon var bättre, hade jag beslutit att resa. Just denna vecka hade jag hållit på att sätta min obetydliga rarderob i stånd. för att i min mors ögon synas så behaglig som möjligt. Hon -hade vit mig en vink derom, emedan mr Surerland bjudit oss båda att tillbringa en lel af min ferietid på hans landtgods och medan hans mor var så noga och prydlig. Hvarför tvekar ni?? sade mr Le Poer karpt. Tänker ni på kostnaden? Ni skall Å så stor tillökning på er lön, som ni bemgar — femtio guinter till, om ni önskar. id min själs salighet, miss, ni skall få det ich jeg bönfaller hos er att följa med henne ! Jag skulle föga frågat efter hans böner; nen jag kunde ej motstå Zillahs. Hon faade för att utan mig begifva sig till ett lldeles främmande ställe. Den utlofvade