Aftonbladet – 18 april 1864, sida 2

tänkte jag skrifva och berätta honom alltsammans; men detta föreföll mig både svårt och obehagligt och det blef ej af. Ej heller berättade jag för min mor hälften af de ledsamheter och besynnerligheter, som här mötte mig; ty jag bar alltid ansett att en sådan förbehållsamhet, äfven är en oeftergiflig skyldighet för en guvernant mot hennes närmaste slägtingar. Mer än en gång beslöt jag att draga fördel af den artighet hvarmed mr Le Poer alltid bemötte mig, för att tala med honom i detta ämne och påyrka att hans godhet mot hans brors enda dotter icke skulle förminskas, genom att ett behagligare och bättre sätt visades henne. Men han var föga hemma, hvilket ej heller var att undra på; ty det tråkiga, instängda och bedröfligt bushållsaktiga sätt, hvarpå man lefde här, måste ega föga tilldragande för en man ar verld och talen , som han tydligen var eller åtminstone fade varit. Han kunde vara högst angenäm och underhållande. Vid målliderna — jag såg honom aldrig eljest — var hans samtal både upplifvande och benagligt. Det var en verklig lättnad att för en stund slippa ifrån flickornas käbblande och modrens svaga förebråelser eller ständiga klagan. Men så snart jag, genom att samla allt mitt mod, lyckåts bringa Zillahs namn på tapeten, som man säger, förstod han alltid att smyga sig bort från ämnet, utan att derföre tydligt utbyta det mot ett annat, så att jag efteråt ej kunde begripa nuru jeg kommit att glömma min lföresats och talat om helt andra saker. Jag försökte då ett annat sätt, hvilket jag de många svårigheter och misshälligheter nom familjen, hvari jag sedermera genom nitt kall ofte kommit i beröring, förut använt och söm jag funnit vare gönska nyttigt.