Aftonbladet – 18 april 1864, sida 2

sakta. Men hon stängde dörren tvärt och sprang ned för trappan till köket, der hon bodde tillsammans med sin bittraste fiende och dock enda sällskap, tjenstflickan. Sex månader efter min ankomst till herrskapet Le Poer började jag hjertligen längta efter någon utbetalning af min lön — icke som oroade jag mig deröfver, ty mr Sutherland hade förklarat att jag säkert skulle utfå den, men jag behöfde åtskilliga tillökningar i min garderob och dessutom närmade sig min mors födelsedag, då jag all. tid brukade öfverraska henne med någon liten gåfva. Jag visste knappast hvad jag denna gång skulle gifva henne, ty hon skref mig till att mr Sutherland försåg henne med alla tänkbara öfverflödsartiklar. Nn var som en son för henne, skref hon. pl... En dag, då jag med tröstlös min framtog mitt sista par bottiner, de ?små, nätta kängorna?, som utgjorde nästan min enda fåfänga, samlade jag slutligen allt mitt mod och gick ned, uppsökte mr Le Poer och frågade om han fann Jägligt?, e. Min bästa miss Pryor?; sade han med artigaste ifver och hjertlighet, ?om jag hade kunnat ana... Ni skulle endast yttrat ett ord derom förut. Låt mig se, ni har varit hos oss ett halft år och den ötverenskomna summan var — Jag trodde att han tvekade endast af srannlagenhet. Somliga herrar finna sig besvärade af att tala om affärer med frunimmer, och jag föreställde mig att han enlast af denna orsak aldrig till mig yttrat ett ord Om penningar. Jag sjelf hyste deremot ingen dylik grannlagenhet och svaade derföre helt enkelt: Mr Sutherland erbjöd mig såsom lön hundra guinger om iret, (Förts:)