Aftonbladet – 15 april 1864, sida 3

till ordet. ?Vi strida7, sade han, på lif och död mot en öfverlägsen fiende för vår nationalitet och vår frihet. Europa harlåtit oss stå ensamma, men det fria italienska folket har följt oss med intresse; detta visa de italienska tidningarne oss dagligen, och i dessa äro de bästa välönskningar uttalade för oss (bravo!). Det finnes folk, som stå oss närmare, och vi hafva med glädje sett hän lill dem, men vi hafca med smärta funnit, att det dröjer länge, innan hjelpen kommer. Vi ha kloka, rika och raska fränder i England, men det är ännu icke tal om att de skola hjelpa oss, lika litet som Frankrikes kejsare, som dock kanske har lust dertill. Italiens ställning är deremot lika med vår; våra dödsfiender äro äfven Italiens. Friheten i Italien är en nagel i ögat på Österrike, liksom den är det för Bismarck och junkerpartiet (hör!). Vi beundra ej allenast Itaien som konstens fädernesland, utan vi äro med dubbelt intresse knutna vid detta land, emedan italienarne, då de bekämpa sin dödsfiende, äfven bekämpa vår. Vi följa derföre med lifligt intresse Italiens fria folk, och vi hafva derföre velat ställa några mäktiga ord till detta folk. Vihafva ännu icke erhållit någon hjelp från Europa i vår olika kamp med de tyska stormakterna, men en sådan skulle vi få, om Italien och Österrike komme i strid, ty då vore förtrollningen löst? (bravo!). Adressen, som enstämmigt och under lifliga bifallsrop antogs af församlingen, är af denna lydelse: Italienska bröder! Få år hafva förrunnit. sedan Italiens ädla folk tog ett jättesteg framåt för enhetens och den borgerliga frihetens heliga sak. De suckar, som från edert sköna land ljudit rundtomkring verlden och mäktigt gripit alla fria nationer, aflöstes af det obeskrifliga jublet öfver eder pånyttfödelses morgon, öfver århundradets ljusaste bragd. I stån nu rustade, starka genom enighet, frihet och rådighet öfver ett stort land, och I kunnen med friskt mod gå till mötes den framtid. som kanske snart skall föra eder till nya strider och segrar. . Då I nyligen vid fransmännens sida hjeltemodigt kämpaden för eder sjelfva. utkämpaden I dermed äfven frihetens, kulturens och humanitetens kamp för hvarje folk, hvilket likasom edert lidit under tryckningen af de tyska makternas nationala högmod och hat till friheten. Men, italienare! många af edra landsmän stå nu i de österrikiska regementena, sida vid sida med polackar, magyarer och czecker, stridande för en sak, hvilken är lika förhatlig för eder som för oss och dem. Detta har uppfyllt vårt hjerta med sorg. Hundratals venetianare hafva fallit på valplatsen eller dukat under för ett vinterfälttågs mödor i vårt omilda klimat — och vi hafva ju ändock icke strid med eder! Det är det emellan oss liggande, eröfringslystna och frihetsfiendtliga folk, som är eder fiende, liksom det är vår. Det var för kort tid sedan som I streden mot detta folk, för att befria en del af edert land från dess herradöme : då blef dess. högmod bräckt; det trängdes tillbaka inom trångare gränsor och måste antaga en förödmjukande fred. Nu är det . en liten nation, Knappast tiondedelen af eder i afseende på folkmängd. som måste föra en strid på lif och och död med samma fiende. Han skickar emot oss sina horder på röfvaretåg, för att, stödjande sig vid den omständigheten, att en del tyskar invandrat och gästfritt emottagits i Slesvig, ga sista handen vid Tysklands försök att bemäktiga sig vårt gamla danska kronland; han vill beröfva oss vår nationalitet och den borgerliga frihet, som är vår stolthet och ir styrka, han vill i detta lilla Danmark söka upprättelse för de förödmjukelser, I tillfogat honom, och skörda de lagrar, edert hjeltemod frånI ryckt honom. : Det är en bitter erfarenhet, att folken i Enu-1 ora förspilla sina krafter, då de blott uppträda 1 delvis, hvar för sig på egen hand, mot våld och. förtryck: det är en bitter erfarenhet, att de frii hetsfiendtliga makterna skickligt förstå att slå sina motståndare en och en till marken, och så ! bruka det ena undertryckta folket till att dermed :! l l j l underkufva det andra. Italienare! Eder sak är helig och skall en gång segra; I förfogen öfver hjelpmedel, hvilka kunna mäta sig med fiendens. Afven vår sak är helig, strida för vårt lif och vår härd, och fastän vi nu icke underkufvats, oaktadt fiendens ofantliga öfvermakt, hvilar dock en tung börda på våra skuldror. Den del af vårt land, som saml manhinger med Tyskland, är öfversvämmad af, fienden, och vi stå ensamma — ensamma mot tvenne af Europas största militärmakter. Viför! må icke drifva dem bort från halfön. Vi äro j? visserligen ännu fienden öfverlägsna på hafvet 3 3 och kunna I detta element åsamka honom n innbara förluster; men äfven dessa skola tyvärr ! förminskas, om Österrike ser sig kunna skicka : j b en större afdelning af sin flotta bort ur edra farvatten och bemannad med edert sjöfolk upp till våra kuster. Skola vi fortfarande stå ensamma, då måste vi en gång duka under. Segren skall blifva vår fiende dyr, om han vinner den, och många skola följa dem som redan funnit döden på Slesvigs och Jutlands valplatser. Men, italienska bröder! om Tyskland nu tillåtes att kufva oss, då hafven I förlorat en förbundskamrat, som sträfvar mot samma mål som I: frihet och rätt för fosterland och ära? Härmed sända vi eder vår tillgifna, broderliga helsning! Det beslöts, att adressen skulle sändas till deputeradekammaren i Turin, som troddes komma att sammanträda den 12 dennes. Det skulle vidare ombesörjas, att adressen blir kringspridd i Italien och införes i le italienska tidningarne, Italienaren major Venturini, som afrest från Köpenhamn till London, för att der sammanträffa med Garibaldi, har till Köpenhamnstidningen ?Dags-telegrafen? insändt, för att offentliggöras, följande uppsats anoående ofvannämnde möte: ?Danske män! Då jag bevistade eder sammankomst, skulle jag kunnat för eder tolka de känslor, som upprörde mig, men jag kunde ej ha gjort det så, attjag blifvit förstådd af alla. Som italienare, som soldat i kriget för mitt lands oberoende, stridande, der konungen och Garibaldi kallade mig, hade jag bort tacka eder för de bevis vå sympati och beundran, som I på ett så högtidligt sätt velat gifva mitt fädernesland. Som venetianare hade jag i förening med eder måst protestera i min olyckliga fäder-! neprosins namn, som med sin lysande forntidshistoria ingelunda förtjent skammen alt se sina söner I förening med tyskarne kämpa emot eder, för hvilka den höjer sina mest! brinnande böner till himlen om, att eder sak må segra. Och I skolen bestämdt segru. Gud, som med så tydliga tecken under sednaste tider skyddat de nyaste iddernas segrar, skall säkerligen icke tillåta, att detta frihetens heliga bålverk skall besudlas och förstöras af despotismen. Hållen derföre ut med fasthet och orygglighet som hittills i medvetande om eder saks helighet och i den Alfvertvoalse att alla Octerrikea arh Prona.