Aftonbladet – 14 april 1864, sida 2

utan att veta mera om mitt blifvande hem, än dess namn och pamnet på dess egare. Det förra var en köping i Yorkshire och den sednare var en mr Le Poer. Min resa var högst ledsam och afskedet från min mor hade vaturligtvis upprört mig. På den tiden funnos icke jernvägar öfverallt och jag skulle i postvagn tillryggalägga en god del af vägen. Omkring floc an elfva på aftonen befann jag mig vid min bestämmelseort. Jag mottogs af en tjenstflicka ; Sguvernanten kunde ej heller vänta att någon annan skulle göra sig besvär för hennes skull. Man visade mig till mitt rum och då min fråga om familjen ännu gått till sängs besvarades med nej, ordnade jag hastigt min klädsel och gick ned i förmaket, omedvetet lugnad af att finna huset hvarken så stort eller så aristokratiskt, som min ganska rikliga lön tycktes antyda. tHvem skell jug anmäla, miss? frågade den icke särdeles prydliga tjenstflickan, eom mötte mig i lörstugan och stirrade på mig, som om en främmande här varit en sällsynt sak, Miss Pryor, sade jag, med en sorgsen tanke på att ingen hädanefter skulle kalla mig Cassia; men då flickan alltjemt stirrale på mig, tillade jag: jag är den nya zuvernanten. Med detta tillkännägifvande insläpptes jag förmaket. Rummet ver temligen mörkt; vå ljus stodo på bordet, men blott det en: orann och det andra påtändes hastigt då ag inträdde. Först kunde jag ej tydligt irskilja någonting. Sedermera upptäckt ag cit litet blekt fruntimmer, sitvnde vit na änden af bordet och två halfvuxna fliccor bredvid hvarandra i soffan. En tredjt örsvann genom en dörr, motsatt den, hvargenom jag inträdde. Misa Pryor, förmodar jog? sade en osä ser röst, så osäker, att jag knappt kund ro den tillhöra en fru, som tilltalade gurernanten.? Jag såg på henne: hon va iten och ljuskärig, med ljusblå ögon — woliga och förskrämda blickar, som höjdes