Aftonbladet – 14 april 1864, sida 2

men tänkte sedan att det var bäst att säga min mening rent ut — jag trodde mig a! mr Sutherlands bref förstå att äfven hor skulle blifva min elev.? Naturligtvis, naturligtvist, sade mrs Le Poer och rodnade lätt. Carolina, hemtn hit din kusin.4 Carolina gick, temligen ovilligt, som det syntes, och återvände genast med en flicka, äldre än hon, men klädd som ett barn, eller rättare sagdt som en tjenstflicka; med kort klädning, bara armar och ett stort lärftsförkläde. Zill ville inte kläda om sig, hviskade Carolina ljudeligt till sin mor, som dervid såg ännu ängsligare utän förut. Under tiden betraktade jag min nya elev. Jag hade föreställt mig att den Zillah, som mr Sutherland så omsorgsfullt anbefallt i min vård, såsom en nära fullvuxen ung dåm, hvilken blott behöfde fulländning? i sina talanger. Jag hade till och med inbillat mig att hon skulle vara en skönhet. Med förvåning såg jag framför mig en flicka af orientalisk härkomst, med oliviärgad hy, fylliga, mörkröda läppar och mycket mörka, blixtrande ögon. Hon var illa klädd och såg obehaglig ut, emedan hon, ehuru nästan fullväxt, i sitt ansigte icke egde något annat uttryck, än det man stundom ser hos ett ytterligt enfaldigt barn. Jag såg allt dette, ty, troligen emedan jag förut hört hennes namn, betraktade jag henne ganska noga. Zillah stirrade på mig med ohöljd förvåning och stoppade sedan fingrarne i munnen. Hur står det till mitt barn?? sade jag halft förtviflad ef medvetandet att alla fyra paren ögon voro fästade på mig. Jag hoppas att vi framdeles skola bli ganska goda vänner.4 Och jag räckte henne handen. Först tycktes hon ej förstå min mening: men sedan räckte hon mig beslutsamt sina bruna fingrar, hvilka hon först försigtigtvies aftorkade. på sitt förkläde. Jag gjorde ännu. ett par aumärkningar, om nöjet att blifva hennes guverdant, och tillade att hön skulle