Aftonbladet – 13 april 1864, sida 3

Daå denna berättelse, i hvad den icke specielt rör det åtalade våldet, är alldeles lika lydande med den af hr Wallenberg afgifna rapporten om uppträdena den 6 Mars samt hans förut i poliskam: maren i detta mål afgifna redogörelse, erinra vi endast hurusom hr Wallenberg förmäler i ha, då han med 3 konstaplar kommit till Carl XIII:s torg, försökt att uppmana den der befintliga folkmassan att skringra sig; men att han icke kunde få ljud, emedan de längst bort stående hoparne oupphörligt hurrade och skreko. Kort härefter begaf sig denna folksamling till Bi eholmen utanför grefve Manderströms hotell. ven här gjorde hr Wallenberg fruktlösa försök att tala till massan. Syntes denna hafva några bestämda ledare ?? frågade ordföranden. Nej. det hade den visserligen inte, svarade hr Wallenberg; men den slöt sig g mig och följde mig, så att der jag befann mig var folksamlingen alltid tätast. Vidare förklarade hr Wallenberg att han ville betjena sig häraf för att få folkmassan ifrån Blasieholmen och begaf sig derför till Gustaf Adolfs torg, dit folkhoparne också mycket riktigt följde honom, i enlighet med hvad Han beräknat. Hvad hade då hr polismästaren för anledning att vilja ha folket från Blasieholmen? sporde ordföranden. Jo i följd af de agitationer som i åtskilliga tidningar förekommit mot utrikesministern för bans förmenta åsigter och åtgärder i dansk-tyska frågan samt folkhopens sammanhang med mötet hos la Croix befarade jag att några demonstrationer skulle förekomma utanför grefve Manderströms hotell, svarade hr Wallenberg. Slutligen förmälde han att under gåendet irån Blasieholmen till Gustaf Adolfs torg hade kastats ett par snöbollar på honom och de åtföljande konstaplarne, hvilka sednare jemväl fått några lindrigare knuffar; dock syntes det att folkmassans mening egentligen icke var att begå något våld?, — Strax efter framkomsten till Gustaf Adolfs torg och just vid norra ändan af vaktens evärsbro hade en konstapel, som befann sig på högra sidan om hr Wallenberg blifvit knuftad, och för att fasttaga den som utdelat knuffningen hade polismästaren sträckt ut högra armen: men i detsamma blifvit tilldelad ett slag af knuten hand på venstra kindknotan. Ögonblickligen utsträckte hr Wallenberg venstra handen för att fatta tag i våldsverkaren och fick dervid fast i ynglingen Cederberg, så kraftigt att denneidetsamma föll omkull, hvarpå han infördes i vakten. Ait Cederberg utdelat slaget kunde hr Wallenberg icke med bestämdhet säga, enär han icke sett hvem som begick våldet; men då han så ögonblickligen utsträckt armen och dervid fått : tag i Cederberg kunde det icke vara någon annan än denne som utdelat slaget. Försäkerhets skull hade hr Wallenberg dock frågat en af de närmast stående, tapetserargesällen Lagerström, om denne iakttagit händelsen, hvilket denne jaEn stund sednare hade tapetl: kande besvarat. t serargesällen Lindqvist (densamme som vittnat i nästan alla målen om söndagsaftonens uppträ. den och under de derpå åda följande aftnarne varit polisbiträde) kommit fram till hr Wallenberg och yttrat: jag såg när hr polismästaren blef slagen.? På tllfrågan af ordföranden, om någon uppmaning till folket att skingra sig hade blifvit framställd före Cederbe; häktande, svarade hr Wallenberg att så icke skett, emedan han af förut uppgifven anledning icke kunnat få ljud. Polismästaren tilläts nu att afträda, hvarefter tilltalade Cederberg fick förklara sig öfver den mot honom framställda angifvelsen, hvarunder han till alla delar vidhöll sin i poliskammaren gjorda uppgift att han under försöket att bana sig väg genom folkmassan kommit att stöta till någon utan att veta hvilken person knuffen träffade. Tapetserargesällerna Lagerström och Lindqvist. hvilka, såsom vittnen blifvit i poliskammaren hörda, voro äfven inkallade. Den sednare berättade att han den ifrågavarande söndagsaftonen sett en folkhop komma från Norrbro och taga vägen ned till Blasicholmen. I spetsen för denna folkhop som hvisslade, jamade, tjöt och skrek, syntes en pojke med en hvit näsduk på Lindqvist hade jemte några poliskonit efter folkmassan till Blasieholmstorget samt derifrån till Gustaf Adolfs torg. Strax efter ankomsten dit hade han sett en person, som stod bakom polismästaren. tilldela denne ett slag på venstra kindbenet. Polismästaren hade då genast fattat tag i denne person, uti hvilken vittnet med säkerhet igenkände Cederberg. Då polismästaren erhållit slaget hade han till Ce. antingen: hvad tar du dig till. eller också: känner du inte igen mig, hvarpå Cederberg svarat ja, eller jo, och hade vittnet ansett detta innefatta ett slags erkännande att derberg 3 Cederberg visste att det var polismästaren han slog. Polismästaren hade vid tillfället varit klädd i uniform. På sin ed kunde vittnet likväl icke taga att Cederberg med fullt uppsåt och i afsigt att) öra våld utdelat slaget. svarade Lindqvist att folket fällt försmädliga uttryck om polisen. Ordföranden gjorde härefter Lindqvist uppmärksam på att hans nu afgifna vittnesberättelse var stridande mot hvad han i poliskammaren yttrat: hå enligt hvad polisremissen innehöll skulle han der hafva sagt att Cederberg sprungit fram och med fullt våld tilldelat polismästaren ett slag: Detta förnekade Lindqvist och vidhöll sitt nyss fällda yttrande, att han icke bestämdt kunde taga på sin ed att det varit uppsåtligen eller i afsigt att begå våld som Cederberg utdelat slaget. Då Lindqvist af ordföranden gjordes uppmärksam på att tapetserargesällen Lagerström i po liskammaren, vittnat att Lindqvist icke funnits i polismästarens närhet då våldet begicks, uppgaf an att bland åhörarne fanns en murarverkgesäll vid namn Andersson, hvilken jemväl varit närvarande och skulle kunna omvittna detsamma som Lindqvist. Den ifrågavarande Andersson framropades nu, men gjorde härvid försök att aflägsna sig för att undgå att blifva hörd som vittne. Sedan han efter förnyade uppmaningar framträdt till dombordet uppgaf han sig heta Anders Petter Andersson, murargesäll till yrket. Efter antecknandet af namnet fick han gå ut i förmaket för att vänta till dess de andra vittnena blifvit hörda. Lagerström inkallades nu och berättade att han befunnit sig vid slottet då folket var samladt derstädes. Sedan hopen begifvit sig derifrån och han hörde hurrarop vid Carl den trettondes torg begaf han sig dit. Han hade derstädes äfvensom sedermera vid Blasieholmen och Gustaf Adolfs to vit i polismästarens närhet. Denne hade på vägen från Blasieholmen yttrat till konstaplarne: vi ska laga att vi få dem (folkhoparne) upp till vakten. Vid ankomsten till Gustaf Adolfs torg hade vittnet sett hr Wallenberg rusa emot och slå en person. hvilken kom gående från Norrbro och icke alls syntes höra till folksamlingen. Då folkmassan kort derefter omringade en poliskonstapel, antagligen i.akt och mening att förgå sig mot denne, hade hr Wallenberg kommit rusande med sin kä det tillgått så, att då polismästaren jemte ett par konstaplar skulle föra till vakten en af dem häktad person, hade några andra personer trängt sig omkring och hvaribland en gifvit polismästaren en lindrig knuffning bak inacken. Denne person, i hvilken Lagerström med säkerhet igenände Cederberg, greps genast af polismästaren och fördes in i vakten. Med bestämdhet förklarade Lagerström att Lindqvist icke funnits närvarande då våldet passerade, emedan Lagerström, som känner Lindvist sedan de samma årtal excercerat beväring, 1 såg denne längre bort på torget ett ögonblick före den angifna händelsens passerande: pp i högsta hugg samt utde-4 lat slag. Med sjeltva det åtalade våldet hade: tillfrågan om huru folkmassan betett sig j ARR NA AA AS he bt t ja