Aftonbladet – 12 april 1864, sida 2

återtaga sitt välde och att striden skull börja på nytt, häftigare än någonsin oc! göra mig i högsta grad olycklig! Och di vill ju inte göra din Rosa olycklig? Jag li tar derföre på att du beviljar min bön oc inte gör några invändningar mot det be slut jag fattat. cAfven i min sorg måste jag anse mi; lycklig öfver att jag inte har något värr pudskap att meddela, ingen grymmare plig att uppfylla, än som svarar mot mina kraf ter. Tänk om jag, sasom jag ett ögon blick fruktade, hade varit tvungen att af bryta vllt umgänge med dig — jag rys vid tanken på hvad som kunnat hä jeg tackar Gud varmt och ödmjukt för at ag blifvit besparad denna prötning. Ja, mm älskade Vineenzo, den frihet att handla i ölverensstämmelse med mitt samvetes bud, på hvilken jag gör anspråk, är jag nog ycklig att älven kunna eva dig. Jag hur ingen ändring i ditt lif att fordra, al bedja dig om eller (kanske går jag lö längt, men Gud, som ser mina bevekelsegrunder, skall förlåta mig, om jag gör det) att önska. Jag har kommit till den öfvertygelsen, att regelbundet arbete af ett visst slag är alldeles nödvänd för ditt välbelinnande, Fortsätt derför att uppfylla din nuvarande pligt, fortlar att vara en nyttig tjenare ät vårt land, och en heder för dig sjelf och dem som älska dig. Jag skulle icke ha sagt detta, om jag inte visste huru sjelfförsakande du är, och jag ville beipna dig mot dig sjelf. i tOch nu sarvil, min dyre, gode Vinnzo. Jog behöfver inte be dig skritfva ta, att komma och besöka oss så ofta du un. Jag vet att du gör båda delarna utan tt bli ombedd. Hvad mig angår, skall ag skrifva och lemna dig dugliga under