Aftonbladet – 12 april 1864, sida 2

ten — det att vi en tid lefva skilda frår hvarandra. ZOch lät mig nu b skade man, att du inte mätte ng ändra beslut eller bekämpa de skäl hvarpå jag grundat det. Jag vet ganske väl alt du har många skil och grunder många aktningsvärda auktoriteter att an. föra mot min uppfattning af ir Jag du gör mellan påfver rhufvud och påfven så t än — mellan den and: liga och verk liga makten. Allt detta hm jag otaliga gånger Ört upprepas, utan atl det dock kunnat rubba min öfvertygelse, Jog förmodar (jag säger detta i verklig ödmjukhet) att jag är allt för okunnig för alt kuuna fatta styrkan af vissa skäl. Det är r skada att en så bildad och snillrik nat sitt öde med en qvinna, som är så tränghufrvad som jag ganska väl vet att jag ör. Men du skall i alla händelser hålla mig räkning för min uppriktighet och all jag aldrig sökt ölja mina brister. Hvad jag är nu vid fem och tjugu ar. det var ch visade mig vara då jag var en Fjorton års flicka. sFör mig har den Helige Fadern alltid varit och all alltid förblifva Jesu Christi ståthållare på jorden, och hvad han befaller anser jag lika bindande som om den Allsmäktige sjelf hade befallt det. Jag har blifvit uppfostrad i denna tro, den utoör en del at mig sje , och jag hvarken kan eller vilj ändra den. Du mser såleles ait dina invändningar icke skulle kunna leda till något lyckligt resultat. Äfven om Ju för en tid skulle vara istånd att skingra wvad du kallar mina skrupler, känner Jag mig sjelf tillräckligt fri att veta att mina ljupt rotade känslor och tanker snart skulle