Aftonbladet – 12 april 1864, sida 2

jag måste förorsaka dig smärta, det kan inte undvikas, och likväl är Gud, som ser in i mitt hjerta, vittne till att jag gerna skulle vilja gifva mitt lif för att göra di lycklig. Men det finnes intressen som äro vida mera dyrbara än lifvet, och dessa kan jag inte uppoffra, inte ens för dig. Det är — men hvartill alla dessa omvägar, som endast skulle komma att låta dig frukta nåfonting värre än hvad jag i verkligheten ar all säga dig, är, att jag inte kan åt vända till Turin för närvarande, eller för någon tid bort Jag trodde aldrig att det kulle vara så svårt att skrifva dessa enkla rd. Min hand skältver af ansträngningen! ?Nu till det skäl som förmått mig att laga detta steg. Jag skulle möjligen kunnat dölja det för dig — jag skulle för mitt qv stannande på landet kunnat förebära såsom skäl ansträngningen att amma den lilla, eller hennes tandsprickving — två hålla just nu på att komma -— eller den nu inträdande vackra årstiden; men jag hvarken vill eler kan dölja något för dig. Jag vill inte med falskhet löna ditt förtroende till mig. Nej, jag önskar att du måtte läsa i mitt hjerta såsom i en öppen bok. Nå väl, skälet hvarför jag inte kan komma tillbaka är — jag vet knappast huru jug skall fortsätta. Du skall säkert göra mig den rättvisan, min dyre Vincenzo, att medgifva att jag på si sta tiden gjort allt för att omfatta dina ter och gå dina önskningar till mötes. har lärt migatt tro det du tror, att hvad du älskar, och jag har lyckats så till vida at jag gjort dig nöjd med mig. Jag har gillat kriget, med nöje medgifvit alt du ingått i statens fjenst, jag har varit lycklig och stolt öfver din framgång, och miva hjertligoste önskvingar he varit och äro äppu i detta ögonblick för vårt lands stor