Aftonbladet – 11 april 1864, sida 2

upp emot denna förfärliga dom. Den tid var nu förbi då don Pio endast behöfde befalla för att genast bli åtlydd. Andra känslor och inflytanden motvägde nu hans myndighet. Rosa älskade sin man så högt som det låg i hennes natur att älska — han var fadren till hennes barn, han var den man hon mest i verlden högaktade. Det var henne omöjligt att skilja sig från honom. Å andra sidan hade kyrkans ofelbara öfverhufvud, Kristi ståthållare på jorden, uttalat sig, och om hon icke underkastade sig hans vilja, sväfvade hennes eviga salighet i fara. (Forts. följer.)