Aftonbladet – 9 april 1864, sida 3

ger var allt lugnt, blott enstaka skott, allossade med längre tids mellanrum, ådaga: lade att man beständigt var vaken derbortv. Fram mot middagen öppnade våra batterier i fronten och strast derefter på högra flanken en våldsam eld, utan att man från etoden kunde med bestämdhet säga hvilka ställen det egentligen gällde. Fienden svarade, hvar femte sekund ljöd ett skott, understundom ännu tätare. Krutröken lade sig efte hand omkring skansarne och hela Dyppelbjerg såsom en oerhörd slöja, under hvilken allt lefvande tycktes vara försvunnet. Blott en ljusglimt trängde då och då ut dera ifrån, en blixt, som blef större och klarare framemot aftonen då mörkret inbröt. Ännu hade icke någon granat slagit ned inne i sjelfva staden. Vi väntade icke heller någon, ty den lycka vi hittills åtnjutit, trots dessa dagliga och täta skott hade gjort oss lugna. Då såg man uppe från qvarnbatteriet bakom slottet, stt kanonerna från ett af Broagerbatterierna hade förändrat sin riktning och pekade in åt Sönderborg. Straxt derefter öppnade de sin eld motoss. Klockan var då något öfver fyra, och sedan följde skott på skott. Sönderborgs slott träffades förs ings fjorden regnade takpannorna ned å getorna. Det gällde ännu blott taken. Då började åter dc brokiga flyttnir ener och invånarne : i a ofta hade bevittnat sista veckornas lugn hade gifvit invänarne mod; flera af de utvandrade hade återkommil. I dag sade de åter hemmet farväl, och denna gång: var det för beständigt. När de återkomma ligger huset nedskjutet och allt hvad de icke fingo med sig är gömdt under ruinerna. Öfverallt ropar mun. på gnar och hejdar bönderna, som komma ande genom gatorna, utstyrda såsom till en fest eller rättare såsom till ett fastlagsupptåg, nägra med en tuppfjäderien gammal chakot, andra med snodda halmband ä skuldrorna, säsom stabsofficerare, store röda band, som föreställa ordnar på bröstet med ett kors af balm i, 0. s. Der går en tjutande pojke med ett par långa stöflor på ryggen, der kommer en enspännarvagn, som egaren sjelf skjuter på baktill. Vagnen är lassad med koffertar, balar, fjerdingar och stora klädesbylten....Jön, hustru med rödgråtna ögon: och ett lilet barn vid bröstet sitter ofvanpå lasset. Derborta ser man,en flock kor, hvilka lugna och -betänksamma se sig omkring och hvilkas stora uttryckslösa ögon blinka upp och ned såsom efter en bestämd takt utan att mottaga näågotslags mtryck af allt det lif och den skräck, som förspörjes rundt omkring dem. Så drager der ett regemente åstad öfver till skansarne med musik eller hornsignaler, ett annat kommer tillbaka derifrån; de mötas påde smala gatorna, tränga vagnen tillbaka, klämma den stegrande hästen in mot muren, slå och förbanna korna. Öfver dem och omkring dem springa granaterna, takpannorna falla ned från husen, gatstenarne flyga omkring åt alla sidor, öfverallt ljuda skrik och -böover och rop från de skingrade familjerna. Hvar och en som kom nerifrån hamnsidan, var ett bud, som medförde nya hi: storier, nya öfverdrifter, från alla dörrar och fönster stucko fram förskräckta och oroliga ansigten och sågo efter den skada, som timade i närheten. De hörde blott ett hvinande pip af granaten och ett rasslande af takstenar der den slog ned, det var allt. Uppe hos Gundersohn, der general Gerlach bor, spelade taffelmusiken såsom vanligt. Den afbröts och öfverröstades af skrik. Kort derefter fick den befallning att tåga hem. Straxt derpå inträffade den första större olycka, i det en granat -kreverade midt i å:de kompaniet af 16:de regementet, som stod uppstäldt nere vid rådhuset. Jag vågar ännu icke uppgifva de sårades och dödes antal, ty ryktet berättar och ryktet öfverdrifver. En stund derefter nedslog en :annan granat, som sårade eu köpman Jantzen och dödade en gosse. Från denna stund var ej längre något ställe säkert, källare och enstaka hvalf uppfylldes af flyktande barn och qvinnor, unpder det männerna sprungo omkring efter åkdon: man bestormade trossvagnarne, bad och tiggde om hjelp, men der hade man fått sina order, vakten hade der blifvitfördubblad. Öfverallt visade sig mörka eller förtviflade ansigten, från tusen häll hörde man yttrag: ?Nu tycker jag att det tar af — med en sådan våldsamhet är det väl omöj ligt, att. de länge kunna fortfara?. Under tiden hvilade de sig litet på andra sidan, men blott för att desto hurtigare börja på igen. Från ett af batterierna kom ett ilbud med begäran om ny ammunition; de hade nästan gjort ända på allt hvad de hade. I skansen n:r 2 hade de skjutit hela eftermiddagen. Låt dem bara få det så fort ni kan?, sade officeren, och artilleristerna småskrattade och stodo i skjortärmarne omkring sina kanoner, och serverade dem af hjertans lust; en sådan stund är kanonernas högtid, och när det.kom bud in från samma skans om aftoneh, befanns hvar man ännu på sin plats, ingen enda sårad; icke något fel på kanonerna. Karolineskolans lasarett blef flyttadt; då led det emot aftonen, och på den hoppades alla; ty då pliga preussarne vanligen sluta sina bedrifter, men denna gång blef man narrad, ty aftonen förändrade ingenting, granaterna flögo änmmu in öfver staden, allt tätare och ständigt högre upp; våra skansar fortföro att dundru, Mörkret ökade blott nöden och hjelplösheten, och gjorde faran större. Hotellet Alssund hade fattat eld, men den blef straxt derpå släckt; uppe på Dyppellandet kom äfven ett ställe i brand: det brann ned till grunden. Genom natt och mörker såg man kanonernas blixtar och den röda eldstråle, som följde på hvarje skott, och hade man lyckligt hunnit ut ur staden; så möttes man der af ett annat uppträde, i det hela vägen så långt man kunde se åt Aufustenporgs Ulkebölle till Nordborg och löruphav hvimlade af vagnar och flyktande. Mannen sökte sin hustru, små barn gingo gråtande och ropade på sina föräldrar. Ingen svarade dem eller gaf akt på dem, hyran AAh An var Andoact oavoaconlontt ror oo gm