Aftonbladet – 9 april 1864, sida 3

Det var en svar natt, vi hade 1 pSönderborg. Första delen deraf tillbragte jog i sällskap med mina engelska kolleger uti en sal i stadens norra ända. Sedan nedlade vi Oss p bara golfvet, insvepta i våra kappor och försökte att s Men sömnen ville icke komma till mina ögon. , Ständigt brummade utanför kanonernas dän, och hvarje ögonblick väntade jag utt få se en granatskärfva eller en hel bomb komma ljungande genom vävgen, krossande allt i sin väg och kanske sårande en eller flera at oss. Jag hade sett så mycket af det ödelä ndebud ut;elsens verk, som dessa döde bredt, att jag väl kunde hafva någon orsak att icke utan ångest tänka på möjligheten af all fienden skulle få intallet ait rikta sin eld mot den del af staden, der jag befann mig. En af mina vänner gick, under en liten paus i skjutningen, om aftonen ned till sin förra Tostad som han lemmat för alt sluta sig till oss, men som han så smått hade funderat på alt återtaga för natten. Han fann rummet uppfyldt af grus och tegelsten; ett stort hål i muren, straxt ofvanför hans säng, betecknunde det ställe, hvarest en granat slagit in, och skulle hafva krossat honom, om han legat i sin säng, och sängen vid motsatta väggen, hvarest hans kammarkamrat skulle hafva legat, var alldeles betäckt af grus och tegelstensbitar. Han låg ieke den natten i sin gamla bostad. Kanondundret fortfor hela natten och på söndagsmorgonen fortsattes bombardementet å staden med fördudblad styrke. Nu var det icke längre enstaka granater — en hvar tredje eller fjerde minut — som flögo in i staden, utan 10—12 cken i minuten foro in uti den, brakande, jungande, spridande död och förderf. De röda lägorna slogo upp i vädret, den svarta röken hvirflade upp mot himlen, de förtärande lågorna brände upp hvad granaten icke hade krossat. Det var isynnerhet slottet och rådhuset som fienden sigtade åt, men -de stodo begge oskadade, trotsande fiendens kulor, liksom Dyppels qvarn, ?den tappraste bland de tappra?. Många byggnader i närheten af dem blefvo dock dels illa åtgångna af granater, dels uppbrända. Och icke få voro de offer af lif och lemmar, som de dödbringunde granaterna kräfde. Tyvärr äro åtskilliga civila blond dessa. Jag har ej kunnat få reda på huru många, men man har t. ex. sagt mig alt en handtyerkare och hans syster Dlefvo anträffade döda i sitt rum samt att en handlande blifvit sårad och hans biträde dödadt i boden. Jag såg flera soldater bäras till lasarettet i gär, somliga med mycket svåra sår; en hade mistat en fot en annan begge benen, på en tredje var magen upprifven. Deras skrik genljödiaftonens tystnad när ambulanssoldaterna råkade göra någon knyck båren: andra åter lågo stilla och tysia, döende eller döda. Qvinnor svimnade vid denna syn, och aven män med starkare nerver måste blifva ur staden. uppskakade af dessa företeelser. of dag har man allmänt flytta Öfverallt på vägarne mötte jag under mina vandringar flyttlass och utvandrande familbarn uf jer. Inne på en åker stodo fem fem till tretton års ålder. Det yngsta tuggade förnöjdt på en smörgås, lutande sig mot en barnvagn, men på det äldsta barnets ansigte stod sorgen målad; det förstod hvad landsflykten ville säga, det hade läst Israels barns klagovisa och det kom kanske nu ihåg denna. Förmodligen väntade de stackars små på sina föräldrar som voro inne i den brinnande staden att samla ihop sina smulor. Nu skall förmodligen Fyenboernes välvilliga anbud komma Sönderborgare väl till pass, och jag hoppas att de husvilla kunna blifva transporterade till det nya hem som godhjertade medborgare vilja bereda dem; hittills tyckes ingenting vara gjordt i denna riktning. Men hvad säges om preussarne, hvilka utan föregående varning hafva bombarderat en öppen stad, full af civila medborgare, af qvinnor och barn. Nyare tidens historia har icke många sådana skändliga dåd att uppvisa, och åtminstone är det inga andra än österns barbarer som gjort sig skyldiga till dylika. Bombardementet å Sönderborg skall blifva en tung vigt i vå len mot de tyska horderna, som på sin bära den germaniska civilisationen som bevis, men hvilkas svärd är doppadt i hyckleriets gift och nu befläckadt med oskyldiga qvinnors och barns blod. Jag vet icke om et är sannt som berättas, att Wrangel, på fråga af vårt öfverkommando huruvida Sönderborg komme att bombarderas, har svarat nekande, men äfven om ingen sådan fråga blifvit gjord, kan ingenting lända honom till ursäkt för det barbariska beteendet att bombardera en öppen stad utan att gifva invånarne den varning som en någorlunda honnett fiende gifver till och med invånarne i en verklig lästning. Den råa fenden, fastän tredubbelt öfverlägsen, vägar icke i ärlig strid möta sin lilla tappra motståndare, och derföre tager han sin tillflykt till! medel som en hederlig fiende skulle skämmas för, men tysk professor att bevisa. Eu vilkas renhet en eller annan nog skall hitta på utvägar ropa skall dock svårligen erkänna den; dessa dagars händelser skola inför den civilis fläckar på Tysklands vapensl dast med hloc rande utlännin an en mening nes beteende, harm skall få genljud öfverallt, der hjertan med rade verlden stå som blodköld, hvilka enkunna altväs. Af härvagar har jag icke hört mer om det skamliga i preussaroch jag hoppas all denr ett uttryck som skail linna aela slå, der mensk Oaktadt rsande, har jort obetydlig e ven förlusten af menn betydlig i skan mig finna bar den i dag varit något igår, men den iga känslor röra sig, fiendena eld varit så häftig och jemförel våra skansar. Alfolif har icke varit Efter hvad ja den hittills skada särne. är lil äl mycket mindre ön man kunde vänta, då man hör kanonadens styrka.? Till Berlingsk derborg under Sedan i går e. m. k e Tidende skrifves från Sön den 3 peih middagstiden: . inemot tre ljuda kanonskotten från alla sidor omkring oss häftigare och mer ou någonsin varit. nt da Ia pphörligt än fallet förut Fienden hade under de sedLil Ilan od 0