Aftonbladet – 8 april 1864, sida 2

seger annandag påsk har väckt den största glädje i Paris, och för öfrigt är det glädjande att se hvilken liflig sympati som i Frankrike är rådande för Danmarks sak, enär denna sinnesstämning nödvändigt måste utöfva inflytande på den kejserliga regeringens politik, hvilken för öfrigt aldrig varit ogynnsam för Danmark. Af de handlingar, som blifvit framlagda för engelska parlamentet, finner man att Drouyn de huys flera gånger har i starka ordalag ogil-. lat Tysklands beteende mot Danmark, och. det är hufvudsakligen den engelska regeringens hållning som är skulden till att Frankrike har låtit sakerna gå sin egen gång. Det faller dock af sig sjelf att kejsar Napoleon — för den händelse att den engelska alliansen slutligen icke skulle blifva af — håller öppen åt sig den utsigt som den ?schleswig-bolsteinska? frågan lemnar honom att uppväcka en allvarsam söndring inom sjefva Tyskland, och detta syftemål har han redan till en del vunnit, så att Gothapartiets tidningar, hvilka förut skildrade honom som ett riktigt odjur, numera öfverösa honom med det vämjeligaste smicker. Emellertid har kejsar Napoleon icke förbundit sig till det allraminsta och kan derföre i rätta ögonblicket uppträda på det sätt, han anser mest öfverensstämmande med Frankrikes och sin dynastis intressen. Så mycket kan hvar och en förstå att han ej vill tillstädja Tyskland att vinna en enda fotsbredd jord med mindre än att han får behörig ersättning; men så snart det blir fråga härom är kriget mellan Frankrike och Tyskland oundvikligt, och segra då fransmännen så följer det af sig sjelf att Tysklands försvagande är den enda princip som blir herrskande vid fredsslutet. Franska regeringen begagnar den ?schleswigholsteinska frågan till att utdraga konseqvenser, som ej kunna genomföras utan att på det allra kännbaraste såra Rysslands, Österrikes och Preussens makt, och när dessa ej vilja underkasta sig dem, der de blifva dem till skada, så skola de naturligtvis icke heller få tillåtelse att göra dem gällande, der detta skulle vara öfverensstämmande med deras fördel. Köln. Zeitung? delar icke heller de illusioner som det nationella partiet i Tyskland gör sig rörande franska kejsarens politik. ?Afven om det är fullkomligt sannt, hvad man berättar om kejsar Napoleons yttranden (till hertig Ernst) — säger nämnde tidning — ?så 1emna dessa yttranden likväl mer än en bakdörr öppen. Napoleon HI skall kanhända icke hafva någonting emot att hertig Fredrik VIllferkännes såsom hertig af Holstein; men då måste hela Slesvig tillfalla Danmark, och härmed skulle hertigdöraena minst vara belåtna. Men äfven om endast en del af Slesvig skall förenas med de tyska hertigdömena, kommer Frankrike otvifvelaktigt att åter tala om ersättning och om 1814 års gränser samt at handla i öfverensstämmelse härmed. Hertigen af Koburg kan gerna glädja sig åt alla de rara saker han fört med sig från Paris, men han må helst behålla dem för ig sjelf, och vi betacka oss för dem. Vi kunna ej dela hans belåtenhet, ty Napoleons handlingar tala tydligare än hans ord. Vi kunna gissa, men icke bevisa, att han har uppmuntrat Danmark till motstånd; att han stärker konungen af Sverge i dess krigiska böjelser, kan väl dock knappt betvillas?.