Aftonbladet – 7 april 1864, sida 2

lugn och ro, derigenom att de den ena dagen spisade middag i Candias hotel, och den andra i Onofrios hus. Onofrio hade från Paris medfört ett sådant förråd på godt lynne, att det gjorde honom ung på nytt och till det mest angenäma sällskap. Han gjorde icke det ringaste försök till nägot diplomatiskt fördöljande af skälet till hans glada liflighet — eller kanske utgjorde det en del af hans diplomati att vara öppen och oförställd. För att åstadkomma något, är det ofta nödvändigt att utgifva det för visst och oundvikligt. Det varjust enligt denna grundsats som Cavour, hvilken säkerligen icke var någon nybörjare i diplomatien, hade handlat, då han under de tvenne sista åren ständigt försäkrat att ett krig mot Österrike hade blifvit beslutet i Paris. Den fullständiga harmoni som rådde mellan Vincenzo och Rosa kunde naturligtvis icke undgå en så skarp iakttagare som Vincenzos förre lärare. Han kände sig gladt öfverraskad deraf och uttalade sina varma lyckönskningar. Du har åstadkommit en omvändelse, sade han, som gör dig stor heder. Jag Önskar att du kunde säga mig på hvad sätt, så att jag skulle kunna meddela ditt recept åt några af mina vänner, hvilka äro istort behof af en sådan hjelp. Det kom allisammans af sig sjelft, svarade Vincenzo; jag kan inte göra anspråk på någon förtjenst i detta afseende, så framt det inte är en förtjenst att ha varit länge och farligt sjuk. Ja, kanske var det just detta — qvinnorna äro sådana underliga varelser — men som din hustru blifvit en sann patriot, har hon väl ingenting emot att du tjenar ditt and, eller hur? i Ja, det vet jag verkligen inte, sade Vincenzo ; tvi få väl se då tiden kommer. CMen den är ju redan inne, min käre vän. (nom en månad ha vi krig, och du ämnar väl inte sitta med armarne i kore, medan hvarje italienare, som är värd detta namn, slår ett slag för sitt fädernesland?