Aftonbladet – 6 april 1864, sida 2

obehagligt för mig! Läs bara inte för mycket i sender, och lofva mig att säga till när du är trött och att låta mig läsa högt för dig. Vincenzo lofvade det. Afstängd som han under månader hade varit från all kännedom om så väl insom utländska nyheter, voro hans morgonoch aftontidningar honom till en stor tröst och glädje — men ännu mera var i hans ögon den fördragsamhet som Rosas sjelfvilliga godhet så tydligt hade ådagalagt. Hon läste ofta högt för honom, äfven sådana artiklar, der presterskapet temligen skarpt upplexades, utan att visa något misshag. Rosas nästa steg, då hennes man hade hemtat mera krafter, var att presentera för honom, en och en :i sönder, för dem af c bekantskaper hon hade gjort, som hon trodde skola vara mest hkstämmiga med honom och kunna skänka honom det största nöjet. Hon hade många att välja ibland ; ty nästan alla invånarne i de angränsande Ilorna — och dessa voro talrika — hade sat det största intresse och liflig sympati för den unge sjuklingen, som de hade sett införas i det hlla huset uti ett nästan döende tillstånd. Det tog aldrig någon ända på besöken och frågorna efter hans helsa. Tre eller fyra af dessa vänliga grannar — de stillsammaste och mest Pildade, så vidt Rosa kunde bedöma — bjöd hon att komma på en timme eller par den eller den dagen, för att skaffa Vincenzo en helsosam och angenäm omvexling. De voro alla välkomua, såsom de äfven förtjenade att vara — men dock hade Vincenzo sin favorit bländ dem. Denne var en ung och temligen lungsigtig tysk, som blifvit ordinerad att njuta balsluft för sin helsas skull. Likheten i deras ställning skulle ensam i i och för sig hafva dragit de båda unga männen till hvarandra, äfven om icke en annan och ännu mera kraftig föreningslänk funnits dem emellan — deras gemensamma kärlek till Italien. Herr Wolfgang hade varit förlbfvad med en ung italiensk flicka, e