Aftonbladet – 5 april 1864, sida 4

?lade an på att förslöa själen och gör ?henne trång och sluten efter måttet af e likkista. Begrafningen mellan fyra furu bräder än härtill högst lämplig. Den för ?villar med en föreställning om qväfning ?Om den, som man lagt derinne, återterkom mer i drömmen, så kommer han icke såson 7en ljus och luftig skugga, i en himmelst strålglans: han kommer såsom en miss handlad och fängslad slaf . Hexan kunde nu säga vara en protest mo: denna tingens ordning. Kyrkan och de verldsliga lagens arm blandade sig i saken. Jag hänvisar till Michelets bok i fråga on hexeriprocessernas förfärliga detaljer. Är djefvulen nu död? Nej, utbrister Mi chelet, ?djefvulen är ingenting mindre än en dogm, som sammanhänger med alla de öfriga. Att röra vid den odödlige beseg?rade, är icke detta detsamma som att röra ?vid segraren? Att tvifla på den förres handlingar leder till att tvifla på den sednares, på de underverk som han gjorde ?just för att bekämpa djefvulen. Himmelens pelare stå med sina fötter i afgrun?den. Den djerfve, som vågar rubba denna Pafgrundsbasis, kan komma paradiset att remna.? I trots af den förtviflade utmattning, som sekellånga strider hafva efterlemnat, är en försoning icke möjlig mellan kyrkan och vetenskapen. Det har blifvit sagdt, att teologien och filosofien vore två systrar, men om så är, så tyckas de numera endast sysselsätta sig med att med outsäglig hätskhet rocessa om fädernearfvet. Den nya kyrkan, som icke är fiendtlig mot naturen och vetenskapen, kan icke blifva beståndande vid sidan af jesuiternas och kasuisternas kyrka. Hitintills har den gamla kyrkan visat sig vanmäktig mot satan, som i hennes tradition representerar vetens Ape och en föreoning dem emellan är omöjliga. Hvarre? Hörom Michelet: Hindret är icke hatet. De döde äro döde. Dessa millioner offer, albigenser, valdenser, protestanter, morer, judar, amerikanska indianer, sofva ifrid. Medeltidens uniPversalmartyr, hexan, är bragt till tystnad. Hennes aska drifves för vinden. Men viljen I veta hvad som protesterar, hvad som ohjelpligt skiljer de båda anPdarna, förbjuder dem att närma sig hvarandra? Det är en enorm verklighet, som tillskapats under loppet af fem hundra år. PDet är det gigantiska verk, som kyrkan har förbannat, vetenskapernas och de moderna sambhällsinstitutionernas underbara byggnad, som hon har bannlyst sten för Psten, men som vid hvarje anatem växer Pmed en ny våning. Nämn mig en vetenPskap, som icke varit ett uppror... Huru Pförsona allt detta? Huru qväfva, tillintetPgöra denna samling af uppror, som numera bildar hela det moderna samfundslifvet? Skall satan, för att åter vinna inträde i evglarnes krets, förstöra detta verk? Det hvilar Ppå trenne orubbliga hörnstenar: Förnuftet, Rätten, Naturen.? Håkan Röde. RABAT