Aftonbladet – 4 april 1864, sida 3

En holländsk adress till Danmark. I Utrecht cirkulerar till underskrift följande adress till danska folket: Det var med känslor af vemod och harm, som de fria nederländerna sågo tyska förbundet besätta en del af det danska riket, som det hette för att beskydda inbyggarnes rättigheter, men i sjelfva verket blott för att befriimja en oädel pretendents afsigter. Dessa kinslor tilltogo i styrka. då man såg Tysklands begge stormakter göra ingrepp i Danmarks sjelfständighet och oberoende, under föregifvande att komma som riädvänner. Nederländernas folk gladde sig dock, då det wg det mäktiga Albion träda hotande upp mot denna orättfärdighet. Det gladde sig öfver att förnimma att från andra delar af Skandinavien röster höjde sig om att man borde i tid komma Danmark kraftigt till hjelp, och det hoppades för visso att sådan hjelp ej skulle uteblifva. Men d röster bortdogo, och Danmark måste nu ra hvad Nederländerna utstod 1830. nemligen att vara öfvergifvet af alla regeringar och gifvet till pris åt den råa ötvermakten. Oak-. tadt Nederländerna icke såsom förr tär nog mäktigt att beskydda de förtryckta med sina fottor. har det icke vanslägtats från sina förfiiders anda: och liksom det har gods och blod till öfvers att försvara sin egen frihet och sjelfständighet möt det råa våldet, så har det varmt deltagande för det tappra motstånd som en liten nation gör, stridande med så mycket mod och sjeltuppoffring emot akten. Derföre höja n vi Nederländare vår röst, för att högt atestera mot det våld och oritt, som tillfogas Danmark af tvenne mäktiga nationer, hvilkas fräcka öfvermod, om det icke hejdas, hotar hvar och en annan liten stat med undergang. Derför glädja vi oss, tappra danskar, öfver att I stån fasta emot era öfvermäktiga fiender, oaktadt I ären så få till antalet, samt öfver att I icke sparen någonting för att försvara edert oberoende och er fria konstitution. Vi glädja osg sfver att I hafven en konung, som icke skall öfvergifva den grundlag han svurit trohet, utan förklarat sig vilja vara en fri konung öfver ett fritt folk. Hårdt blifven I pröfvade! Den preussiska soldaten blyges ej att med skändande hand bortföra det minnesmärke, som I hafven upprest öfver de fallne försvararne af edert fädernesland, och att oroa deras grafvar. Men de kunna icke taga bort det minnesmärke, som I bären i edert hjerta, och det himmelsskriande hån, som de illfoga eder. skall blott ännu mera elda edert mod 1 farans och stridens stund. Gud beskydde eder; han styrke eder mot öfvermakten, så att I mågen gå segerrika äfven ur denna strid. Om edra fiender segra, då blir sjelfva segren dem till vanära. Mottagen dessa ord som ett uttryck af vår beundran för eder manliga. ädla hållning, och varen försäkrade att vi. såsom ett edert tillgifvet brödrafolk, följa eder med lifligt deltagande. Utrecht i Mars 1864.7