Rättegångsoch Polissaker. Vi meddelade nyligen hofrättens utslag med anledning af de besvär hr Aug. Lamm hade anfört öfver poliskammarens åtgärder och beslut i en tvist mel Lamm och byggmästaren Tufveson. Vära läsare erinra sig. att hofrätten upphäfde poliskammarens beslut samt dessutom förordnade, att med afseende å öfverståthållareembetets förfarande i målet, skulle handlingarne öfverlemnas till advokatfiskalen vid hofrätten för anställande af den talan, hvartill omständigheterna föranledde. — Sedermera har han för några dagar sedan vändt sig till advokatfiskalsembetet med framställning om ersättningsansvar å polismästaren Wallenberg för den förlust som han förmenar hafva blifvit honom genom polisens åtgärder tillskyndad. I den härom ingifna skriften yttrar hr Lamm bland annat: I ett lagbundet samhälle äro domstolar inrättade för att slita de civila rättstvister, som kunna uppstå emellan olika personer; men det skulle vara slut med all säkerhet till egendom, om det kunde tillåtas en polismyndighet, såsom hr polismästaren Wallenberg här gjortj att uppkalla mig i poliskammaren och under skymfliga tillmälen föreligga mig vid vite af 100 rdr att lemna ett till mig stäldt skuldebref med åt jande hypotek af en inteckning uti Tufvessons egendom un:r 6 vid Grefgatan. — Ehuru tvisten mellan mig och Tufvesson icke kunde betraktas annorledes än såsom cn redovisningsfråga, allrahelst som jag hos Tufvesson egde genfordran af 1797 rår TA öre för levereradt stenhuggeriarbete, och det följaktligen icke kunde tillkomma polismyndigheten att befatta sig med tvisten, företog sig likväl hr polismiästaren att i domstols ställe icke allenast upptaga målet och föreligga mig vite för handlingarnes utlemnande, utan äfven att fälla mig till samma vite innan ens beslutet om vitet vunnit laga kraft. — Sedan skuldebrefyen sålunda blifvit mig aftvinsade, har Tufvesson gjort konkurs, och hans fonkursmasse s ställning är sådan att ingen utsigt finnes till betalning af min förberörde fordran. Enär jag följaktligen genom hr polismästaren Wallenbergs lagstridiga förfarande att fräntvinga mig den af mig innehafvande inteckning, hvarmed min fordran kunnat godtgöras, beröfvades min rätt till betalning ur inteckningen, anhäller jag vördsamt att polismästaren Wallenb TE jemte ansvar enligt lag måtte förpligtas ersätta skadan samt i sådant afseende varda ålagdt att, derest vid försäljning af Tufvessons egendom det skulle befinnas att den af mig innehafda inteckning understiger köpeskillingens belopp, till mig utgifva godtgörelse för min fordran hos Tufvesson 1797 rår 74 öre rmt. med ränta derå och omkostnader, enligt framdeles ingifvande äkning, emot det att jag å hr polismästaren fverlåter den rätt till utdelning som nu tillkommer mig såsom oprioriterad fordringsegare i Tufvessons konkurs. — Abraham, Isak och Jakob. Från Sundsvall berättas den 25 Mars: Ransakningen rörande den natten till den 18 dennes timade eldsvådan fortsattes i dag och räckte i fulla 3 timmar. Mellan bröderna Abraham Winlund och Jakob Winlund hade redan vid jultiden den hemska planen varit aftalad, att sä väl den förre som den sednarc skulle assurera sitt örebo och sedan innan den 1 April antända gärden för att utbekomma den alltför högt beräknade assuranssumman: hvarefter de, under föregifvande, att de ej trifdes här i staden, skulle afflytta till Stockholm. Vid antändningen hade så tillgått. att sedan bröderna Abraham och Isak, som hade varit ute i staden på aftonen. hemkommit. Abraham yttrat till Jacob: i natt måste det ske, hvarpå de gingo till sängs, bidande tills alia insomnat. Klockan half 2 vaknade bå da, då Jacob stiger upp och tager sin broders Isaks natts den han stoppar full med hyflö och Isak tillhörige kläder: går sedan ut och gömmer den under spån vid rådmannen Söderqvists undåer byggnad varande hus. hvarest säcken på morgonen efter branden hittades. Vid återkomen derifrån går Jacob in i kontoret, hvarest de färdiggjorda möblerna befunno sig, antänder eld i der förvarade faner. Derefter går han iniverkstaden och utför samma gerning som i kontoret. Medan detta verkställdes lågo Abraham och Isak,