Aftonbladet – 2 april 1864, sida 3

Från Dyppel skrifves skärtorsdagen: Fi enden beskjuter oss alltjemt. Han skicka våra verk på högra flygeln en daglig hels ning, bestående ar ett par hundra spetsgrana ter, hvardera af femtio skålpunds vigt. Dess: små tingestar. som äro dubbelt så store som en champagnebutelj, springa vid an. slaget emedan dei spetsen äro försedda med n, och bitar af åtskilliga markers 3 slungas då omkring åt alla sidor: men kuriöst nog göra de föga skada. Ver. ken taga väl någon skada då och då, mer jord är ju lätt att laga i ordning igen. Äf ven förlusten af menniskolif är — när man undantager den olyckliga explosionen af et blockhus den 17 — så obetydlig att mar icke kan annat än förundra sig deröfver. Icke heller har fienden lyckats tysta någon enda kanon; det är möjligt att ett eller an. nat lavettage eller något hjul har blifvi litet skadadt, men dessa små bristfälligheter ha icke betydt någonting, emedan de genast kunnat afhjelpas. Våra ingeniörer visa äfven att de ärd hemma i sin sak och hafva redan tillvunnit sig fiendens beundran genom det kloka ätt, hvarpå de begagnat terrängen till anläggning af förskansningarne. i början tycktes det gamla förstärkningsmanskapet anse dess slutna verk för mördarkulor, der man bara blef instängd för att blifva förd rakt till slagtbänken, men efterhand ha de fått upp ögonen och lärt sig inse att i dem ligger näst hos Gud, vär styrka emot fiendens öfvermakt. På Broagerlandet har fienden för närvarande 3 batterier, och i slutet af förra veckan hade ban fört upp ett par pjeseri batteri på eller bakom Åvnbjerg, framför fronten på positionens venstra flygel, men hans glädje blef icke långvarig: den räckte bara en dag, ty han blef så trakterad från skansarne nir 8 och 6 att han fann rådligast utt hälla sig tyst på den punkten. Ett par tfiendtliga desertörer, som ankommo ett par nätter derefter, berättade också att preussarne hade på Avnbjerg lidit sådan förlust att man ej vidare tänkte på att placera pjeser der, utan ämnade söka upp en plats längre tillbaka. Emellertid ser man Sönderborgarne dagligen och i massa flytta ut till byarna på norra och östra delen af ön, hvarjemte en del hafva tagit emot fyenboarnes vänliga anbud och flytta öfver dit. Efter det bombardement, de en dög voro utsatta för, tro de ej på något lugn och äro till och med rädda för att positionen skall blifva stormad. Vi deremot hysa icke denna fruktan då hvar och en gör sin pligt och då det irättan tid skickas den förstärkning, som tillbakadragandet af de preussiska trupperna från Nordjutland gör möjlig och nödig. Till slut kunna vi omtala att vädret har varit präktigt de sednaste dagarne, väl litet kallt om nätterna, men tack vare de många frivilliga gäfvorna af yllepersedlar, och tack vare vanan från vinterfälttåget tycker ?Jens? nu att det redan är sommar, börjar pusta och finna det bra varmt under marschen i sin Islandseller Fierö-tröja, och önskar att snart få en vapenrock för att kunna göra sig af med fältkappan, som också är för mycket medtagen. Ett annat bref ger följande lifliga skild ring af hvardagslifvet i skansarne: Mot aftonen börjar ett rörligt och verksamt lif inne i skansarna. Fienden skjuter ännu borta från Broager, men det är liksom när man spelar käglor: ingen bryr sig om kastpjesen mer än den som är med i spelet. Från alla dikesbankar och grafvar och gropar stiger röken upp öfver kiltarna eller fläskpannan. Omkring en liten vagn, öfverdragen med svartmåladt lärft och örspänd med 1 häst, samlas en talrik slunga. Det är marketentaren som har sin örsäljning här. Du kan få till köps allt nöjligt hos honom, och hvad han glömt i wfton har han säkert med sig i morgon. dans vagn är föremål för en oafbruten uppnärksamhet: till och med sedan den är tom peja begärliga blickar in under lärftsgarlinen. Ingen frivillig är så välkommen i ederna som marketentaren. — När qvällsvarden är expedierad börjar sången, stunlom dansen, ibland musiken från ett skrälande ackordion; under tiden besättes ställningen för natten. Fldarne sloekna småingom i groparneen afdelning soldater kommer från staden med skoflar och spalar; det är skansgräfvare som skola ut och eparera den skada fiendens granater möjlisen kunna hafva gjort på verken dagen örut, eller också skola de anlägga andra verk eller lägga ett nytt nät af löpgrafvar ill de gamla. Uppe vid ambulansvagnarne nöta vi åter musik; det är trosskuskarne om nu börja vakna till lif i solvärmen. De wa styrt ut sig med fjädrar och halm och västtäcken, så att det värsta ziguenarband ;j skulle kunna göra det bättre. De stå i ad framför vagnarne, hvissla, sjunga eller itstöta något ohyggligt läte för att efterapa let instrument hvar och en försett sig med — allt i den goda afsigten att aflocka någon nedlidsam civilist en drickspenning. Efterhand har det blifvit tyst bland skanarne, från staden hör man tapftons janitscharnusik på gatorna och ett doft sorl från lem som följa efter den och sjunga med. )ppnar man dörren till en af bargckerna, å mötes man af en qvalmig och varm luft ch ser vid skenet af de stora glaslyktorna om brinna derinne två ofantligt långsträckta almbäddar längsefter begge sidorna af taet, och deremellan hufvud vid hufvud, solat vid soldat, vanligen tre man om två :ken, af hvilka hvardera af de yttersta i ömnen, drager till sig så mycket han kan; nan kan förstå huru mycket som då blir var åt den tredje. Emellertid går aflösningen och posttjenstöringen ute i förpostlinien sin regelbundna äng. — Befälet har oupphörligt prentat i oldaterna förbud mot fraternisering med ienden, men sådant sker likafallt så snart illfälle yppar sig. Nere vid Rendsborg ingo de öfver till hvarandra i stora klunor. Preussarne hade lärt danska af de åra; åtminstone kunde de uttala ordet Breendeviin? alldeles korrekt. Man väljer elst den tidigaste morgonstunden till dessa nöten. Man börjar med att göra tecken VN Ad hs dannan 23