Aftonbladet – 30 mars 1864, sida 4

lande Grandin på Södermalm blifvit tisdagen d. 8 d:s illa slagen och misshandlad af po iskonstaplar och deras biträden, då han helt ensam och fredligt kom gående uti Stora Fiskargränden på Södermalm. Likaledes hafva vi återgifvit den angifvelse hvarmed Grandin till öfverståthållareembetet ingått. Denna angifvelse har nu föranledt polisundersökning, som hölls i lördags och hvarvid hr Grandin, som i nära tvenne veckor varit sängliggande till följd af det mot honom begångna våldet, personligen var tillstides. Såsom vittnen hördes poliskonstapeln nr 17 Sundvall samt stadssoldaterna Lindqvist och Olofsson, hvilka likväl sade sig icke hafva någon kännedom om den mot hr Grandin begångna våldsgerningen. Ett fjerde vittne, qvinspersonen Kristina Elisabeth Sundborg, hvilken från ett fönster åskådat händelsen, påstod sig med bestämdhet igenkänna en skoarbetare med namnet Nico laus Ändersson så,om en af dem, hvilka slagit hr Grandin. Andersson, som nu på kallelse var tillstädes, förnekade emellertid all delaktighet i det begångna våldet. . Vid i dag fortsatt undersökning vanns heller inga bestämdare upplysningar om våldsverkarne. Andersson fortfar att neka. Hustru Sundborg, som jemväl i dag var tillstädes, förmälde att hon från fönstret till sin bostad i Fiskargränden sett flera personer blifva slagna af poliskonstaplar; hvarjemte hon gaf anvisning på en person, hvilken hon förmodade kunna lemna upplysningar om det mot hr Grandin begångna våldet. Målet uppsköts härefter på 8 dagar. — BSnickargesällen Svante Johansson, boende i huset n:r 26 Brunnsgatan å Norrmalm, har nästlidne torsdags afton varit utsatt för ett hämndattentat, i följd af hvilket han måst intagas å lasarettet. Härmed förhåller sig så: För omkring ett år sedan inledde Johansson bekantskap med en tjenstflicka, Anna Christina Jansson, anställd krogen uti huset n:r 54 Regeringsgatan, och efter någon tid blef förhållandet dem emellan, åtminstone från hennes sida, så ömt, att hon gjorde hvarjehanda uppoffringar för sin Djertans vän. Snart påyrkade hon äktenskap och Johansson gaf henne löfte härom; men då hon slutligen allt enträgnare fordrade uppfyllandet af detta löfte, fann Johansson för odt att så småningom draga sig undan. Då ansson märkte detta, började hat och kärlek vexla inom henne. och då Johansson blef alltmera liknöjd och kall, tog den förstnämnda känslan öfverhanden och hon beslöt att hämnas på den, som så lättsinnigt lekte med hennes hjerta. Länge rufvade hon vå denna plan, som hon slutligen ofvannämnde dag utförde. Under bekantskapen de begge parterna emellan hade Johansson förstått att med Janssons synnerliga medverkan förskaffa sig en ny och präktig ytterrock. Att Johansson, sedan han brutit med Jansson, icke ville till henne återlemna det bidrag hon till erhållandet af detta plagg lemnat, kunde Jansson minst af allt fördraga och hon beslöt nu att inskränka sin hämnd: till förstörandet af detsamma. då hon icke kunde tåla att se honom dagligen gå och svänga sig deri. För det påtänkta ändamålet köpte hon sig derföre svafvelsyra, som hon länge förvarade, innan hon fann något lämpligt tillfälle att sätta sin plan i verket. Sist-: lidne torsdags afton besökte Johansson ifrågavarande krog, derifrån han aflägsnade sig kl. half 10. Han måtte denna gång varit mer än vanligt kallsinnig, ty Jansson beslöt nu att skrida till handling. Hon aflägsnade sig en stund före Johansson och inväntade honom i närheten af hans bostad. Då han hunnit fram till porten i det af honom bebodda hus, kom Jansson framspringande och begärde att få tala med honom. Johansson följde då henne in uti portgången till huset n:r 24 Brunnsgatan, der ansson framtog den med svafvelsyra fyllda flaskan, af hvars innehåll hon stänkte en del på den fina rocken, hvarefter hon sökte komma undan. Johansson qvarhöll henne dock och ville ha förklaring öfver detta hennes förfarande, men nu vände hon sig åter om och kastade ännu en del af flaskans innehåll emot Johansson, som denna gång träffades i ansigtet, så att ena sidan deraf skadades äfvensom ena ögat. Påföljande dag anmäldes detta till traktens polis, då en öfverkonstapel infann sig hos Jansson och tog henne i förhör. Vid detta tillfälle j sannolikt mera låtsadt än allvark att med en knif afhända si; Hon erkände våldet emot Johansson och häktades derföre. Då hon i lördags inställdes till undergående af polisransakning, afgaf hon en berättelse i enlighet med ofvanstående uppgifter, och anförde till sitt urskuldande, att hon hållit snickaren så kär. Ransakningen uppsköts till annan dag och Jansson återfördes i häkte. (D. BJ — Med anledning af den förr omnämda olyckshändelsen, då åkaren S. A. Anderssons drän körde ned med släde och två hästar uti den isen på Ladugårdslandsviken uppsågade rännan hafva tvenne polisförhör hållits och ålades vid det första af dessa igeniören för stadens vattenbyggnader, Rothstein, att sistlidne torsdag per sonligen inställa sig vid vite af 5 rdr, emedan hr Rothstein lärer vara den, som låtit såga upp den ofvannämnda rännan. Då målet i torsdags påropades fanns hr Rothstein likväl icke närvarande, utan hade i sitt älle uppskickat er arbetskarl, befullmäktigad att svara i målet. Åkaren Andersson hänvisades nu att stämma den som vederbör i fråga om den ersättning af 400 rdr. som han fordrar för sina ar. Släden har vid anställd draggning blifit upptagen.