Aftonbladet – 30 mars 1864, sida 2

nere och om man tänkte sätta eld på byn. Denna fråga besvarades med ett allmänt utbrolt af hvisslingar och tjut; och den derpå följande hotelsen att komma ut och straffa förbrytarne mottogs med ett förnyadt skri af Viva lo Statuto! Ned med Codinis! hvarpå fönstret häftigt smälldes igen id ett ackompagnement af galande, ande, jamande, grymtunde, snattrande och allu evdra möjliga ljud. Don Pio hade den klokheten att icke vidare kompromettera sig, och lät lustelden och den glada stämningen fortgå ostörda, hvilket räckte en god tid. Sällskapet från Ibella tågade af i militärisk ordning, och med en ufskedshelsning till don Pio iskupnaden af ännu ett hjertligt Ned med Codinis! Ned ined don Pio! framrytet under hans egna fönster, lemnade det Rumelli att i fred och ro slute sin hvila, De unga männen i staden hade i sjelfva verket en gås oplockad med don Pio derför att han upphäft konstitutionsfesten och så till sin neckdel förändrat deras gamle favorit, herr advokaten. Markisen och markisinnan visste ingenung om denna episod förr än den följande morgonen, Markisinnan hörde först alla detaljerna af signora Candia, som hade dem alldeles färksa från inger mindre auktoritet än don Pio sjelf. Don Pio, som helt och hället teg med alt någon utmaning blifvit en, framällde hela saken som en på förhand uppgjord komplott ati skymfa honom; angriparnes väldsamhet kunde lätt skönjas al de a ord som de med kol och krita skrifit på prestgårdens port: Ned med Codinis! Ned med don Pio! Signora Candia hade sett detta med sina egna ögon, Hön kände djupt hela det