månad det föregående årets afslutade riks stat att uppvisas för bankfullmäktige, hvilkt lega att uppsätta en berättelse öfver detbe I funna tillståndet. Denna berättelse lem as till regenten, för att förseglad bevara: till ständernas nästa sammankomst, då der löfverlemnas till det utskott, som enligt re I geringsformens 50 skall granska statsverkets tillstånd, och huruvida penningarne blifvit brukade till rikets gagn och bästa. De äro sålunda å ständernas vägnar en kontrollerande myndighet beträffande användandet af statsinkomsterna. Deltagandet för det modiga Danmark, som kämpar sin svår kamp mot en öfvermäktig fiende, är gan stort i Helsingfors... Med otålighet väntar man hvarje dag de nyheter posten eller telegrafen skall medföra. Skall Sverge-Norgc verkligen uppträda? Skall England af de ständigt nya faserna i krigets gång ändtligen tvingas att bryta sin egoistiska dvala? dessa frågor göras och upprepas hvarje dag, och ständigt — såsom det tyckes -— utan rätt tillfredsställande svar.? FRANKRIKE. I franska senaten har nyligen en diskussion af största vigt förefallit, hvilken rörde såväl samvetsfriheten som tryckfriheten. Genom en petition hade administrationens och domstolarnes hela stränghet påkallats mot de irreligiösa böckerna. Utskottet föreslog senaten att öfvergå till dagordningen, men flera senatorer understödde med mycken bestämdhet de skäl, petitionens författare andragit och yrkade, att petitionen skulle hänskjutas till inrikesoch justitieministrarne. Vicomte de Laguronnigre ingick i en utförlig bevisning för sin åsigt, att kristendomens gudomliga princip icke behöfde skyddas af brottmälslagen: emedan den stod under beskydd af det allmänna samvetet, ärhundradenas tradition och alla folks aktning. Erkebiskopen i Rouen Kardinal de Bonnechose uppträdde mot hvad han kallade förderfliga böcker och fordrade att regeringen skulle sätta en dam för den öfversvämning, som hotade att förderfva hela samhället; han fordrade detta i religionens de goda sedernas, familjens och Frankrikes namn såsom senator, kristen och fransman. Derefter sysselsatte han sig särskildt med Renans bok: Jesu lefnad? och påstod, att den borde ha blifvit åtalad i kraft af den lag, som bestraffar brott mot religionen. Hr Delangle bekämpade kraftigt och vältaligt denna åsigt i 1759 års grundsatsers namn och bevisade mycket klart, att den aferkebiskopen åberopade lagen i ingen mån vore tillämplig på nämnda bok. Regeringskommissarien Langlais klandrade väl vissa utgifna skrifter, men biträdde icke förty förlaget att öfvergå till dagordningen, hvilket. fven blef senatens beslut. Franska tidningar skämta öfver de tyska. rapporterna em sjödrabbningen utanför Stralsund; och de finna isynnerhet mycket komisk den entusiasm?, som förmäles ha varit rådande ombord på de preussiska fartygen under det de — jagades af dunskarne. Till följd af den beviljade friheten att anoga teatrar, hvilken frihet börjar att til impas från nästkommande Juli månads bör jan, ha redan 29 anmälningar om nya trar inkommit till vederbörande myndighet. Kolporteringskomiten har vägrat sin stämpel å Renans ?Jesu lefna den förut omnämnda boken le Maud och George Sands roman Me de Ia Quintinie. I Barthelemysalen i Paris, hvarest för närvarande offentliga föreläsningar hållas, hade en talare den förmätenheten att nämna Robespierres och Marats namn. Vicomte de Lagutronniere tadlade detta i senaten, och dagen derpå tillkännagaf hans org tidningen La France, att äfven under nor ministern Duuy redan uttryckligen lätit den ifrågavarande talaren förstå, att det vore nödvändigt att öfverlemna Robespierre och Marat åt historiens brännmärkningar och e ånyo uppgrälva dessa namn, icke en gäng om man blott ville fördöma dem. Monitören förklarar ryktet, att en ny komplott mot kejsarens lif skulle ha blifvi upp äckt, vara helt och hållet sanningslös id omvalen till medlemmar af la tande kåren valdes i Paris den 21 d Carnot med 13.554 röster. Pinard erhöll 5979 och Laboubaye 704. I femte valkretsen var valresultatet bekant i alla valdirikter utom två. Garnier Pages hade blifvit vald med 13.185 röster. Levy erhöll 5384, Tolain 380 och Bac 350. ENGLAND. I engelska underhuset har en ganska liflig debatt förekommit af den anledningen, att det under rättegången med Greco och de öfriga tre italienarne, hvilka för en tid sedan dömdes för ett tillämnadt attentat mot kejsar Napoleon, kom i dagen, att en af den engelska ministårens egna medlemmar amiralitetslorden Standsfeld stått på mycket förtrolig fot med Mazzini, tillåtit denne att adressera bref under diktade namn till ett hus i London, som cges af lorden, varit skastmästare för ett mazzinistiskt lån Lord Stansfeld hade med ett visst förakt bemött flera i detta ämne framställda interpellationer, utan att lemna något bestämdt svar, och hade till och med den okloka förmätenheten att hålla ett loftal öfver Mazzini, hvilket allt gjorde ett obehagligt intryck i underhuset och ännu mera utom detsamma. En ansedd medlem af torypartiet sir H. Stracey framställde då en mötion, som gick ut på, att underhuset skulle förklara, att det läde skäl att till behandling företaga hvad som andragils mot lord Stansfeld. På detta sätt salt i ett slags unklagelsetillstånd, blef äntligen lorden tvungen att ingå i svaromål. Han sökte i början att hålla sig till allmänna frase