Aftonbladet – 24 mars 1864, sida 3

nom om kyrkoherden skulle vara i biktstolen på eftermiddagen, och vid hvilken timma. Klockaren — en bister, deepotisk gammal man — var kyrkoherdens ådme damnee. Han svarade: Hör ni inte; till borgargardet, hvasa? De sade att de gjorde det. SNå ja, i sådant fallX, fortfor klockaren, kunna ni spara er tid och besvär med att komma tillbaka. Ingen enda af borgargardet kommer att få nattvarden på påskdagen. Vid denna förfärliga hotelse, som bestyrktes genom kyrkoherdens vägran att bikta dem, grepos de trenne bönderna af en punisk förskräckelse — de tyckte sig redan se sina namn skymfligen uppspikade öfver kyrkdörren, såsom det ännu ibland brukas i små byar. De skyndade i största hast till sådana al deras vänner, soni de visste vara i sammu predikament som de sjelfva, och innan timmen var förbi, visste hela Rumelli att don Pio hade förklarat, att ingen af dem som hörde till nationalgardet skulle få nattvarden på påskdagen. Sådant var innehållet af Lucangelos meddelande till Barnaby. Vi utesluta den gamla trädgårdsmästarens vreda kommentarier, på grund både af deras qvelitet och qvantitet. (Forts. följer.)