Insändaren e framgår al det dem som upptr i det började säsom redan örut sagda, att mången af da emot Sve Itagande iget — hvilket i sjelfva verket vore ett försvarskrig å svensk sida jort detta i bästa mening. och i den tro alt kriget icke rörer Sverge. Insändaren vet att mer än en redlig man hyser en dylik örvillelse : men att de flesta och mest skriande röster emot Sverges uppträdande till sjelförsvar dikterats antingen af en oförlatlig stor obekantskap med förhållandena eller t umpna och sjeliviska intressen, det är han skyldig sanningen alt oppe uttala. Alt upptaga och gendrifva ulla de skäl som anförts emot Sverges-Norges uppträdande i handling, det skulle vara lika truktöst som försöket att tillintetgöra Thors boekar. Ett och annat al dessa skäl torde dock öra tagas i skärskädande. Hvad först angär representatiousreformen, sa må det erinras hvad historien lärer, cl ler att de yppersta och verksummaste inättningar för landets andliga och fredliga utveckling oftast tillkommit under perioder al krig och rörelse. Såsom exempel må anföras Gustaf II Adolfs korta, af ständiga krig hemsökta regering, under hvilken vida mera uträttades för Sverges inre utveckling n under Carl Johans mångfaldigt längre och quand-möme fredli Detta skäl har väl ock ej varit så allmänt uppiget. Deremot har man från de mest da hall — ej blott frin högt stående civile embelsmän, utan äfven frän högt stående militärer — hört att Sverge-Norge bör sitta stilla, emedan vär makt är så otillrick emedan vi ensamme ej mäkta att verksani understödja Danmark. Om detta vore sunnt, i samma utsträc ning som det framhålles, om vår landthär och flotta, med allt hvad dit hörer, verkligen vore i så uselt skick som desse förnumstige päyrka, och våra krafter så ytterst otillräckliga, då skulle Sve Norge redan ha lorat sin sjelständighet, och blott lefva på nåder i bevarande af skenet, intill dess det faller Ryssland och de tyska stormakterna lägliet att i sjelfva verket taga vasallstaten i besittnir Men di skulle det ock vara en skyhög galenskap att län kosta ett kronans öre på arme, flotta, fästningar, och bäst att använda alla till buds stående medel på fullbordande af vära kommunikationsanstalter, på en fredlig inre utveckling?, redan nu anticiperand på den eviga dödeus fred under rysk-ty Öfv lig 1 1 sk rhöghet, då man ej längre hade fientsa anfall att befara och ingen fri pr ede den ljutva hvilan, inga hurrarop h