derstödja Piemont. Politiken uteslöt likvä lättare samtalsämnen. Markisinnan var hemmastudd i samtidens litteraI tur och konst. Ingen utmärkt skriftställare (af den liberala skolan, från Le sopardi till I Giusti, som hon icke på sina fem fing Alla Berchets ballader och Giustis I satirer kunde hon utantill. Det fauns ingen ryktbar målare eller skulptör, med hvar Konstverk hon ej var förtrogen, isynnerhet Isadana artisters som hade egnat sina talanger åt den italienska idens tjenst. Som hon dessutom hade känt eller personligen var bekant med ulla mera framstående män, döda eller lefyande, om hvilka hon talade, kryddade hon sin konversation om dem med de mest intressanta karaktersdrag och anekdoter. Hon lade mycken vigt på musik såsom ett medel att hos massorna inympa den nationella känslan ooh pligade säga att Italien i detta afseende stod i stor skuld hos den utmärkte kompositören och patrioten Verdi. Läsaren må emellertid icke af hvad vi sagt draga den slutsatsen att markisinnan höll föreläsningar och ensam förde or det. Långt derifrån. Hon tyckte mycket om diskussion och äfven mot och sädana usigter och omdömen som vi här omnämnt Tn amkommo helt apropos under gladt och muntert samsprak, 1 hvilket hen nes man och isynnerhet Vincenzo icke litet deltogo. Vincenzo egde ett vackert fö af allmänt vetande och Jude bestämda ter i de tlesta ämnen; och då dessa skilde x från signorans, ar han icke sen ett säga det eller att försvara sin uppfattn rg, ehuru på ett lugnt och grannlaga sätt. Mirkisinnan gaf icke lätt vikn. och som Vincenzo icke gerna frångick sin åsigt upp stodo icke så sällan vänliga duster, vid