karne hafva hittills varit urtiga nog att endast öfversätta 7danske Skov?, det uter tär v utt genom en order från general. Wrangels e höggvarler förvandla det till Deutscher1d73) öfverallt i äfven det allr ikta nordiska och hittills uf tyskarne skonade derför att det gått svarare alt germanisera dem, än att göra t. ex. ändelsen torp till elt slags tyska genom att skrifva torjj, eller utt al det gamla Graasteen s det mera adligt klingande C Det är visst och sannt, att tyskarne ha i Danmark varit storartade 1 att fört ortnamn, liksom su mycket annat, i attiörst ta elt slas tysk hallstämpel på städer, byar, ott, 0. os. v., för att sedan förklara dem för sin rättmätiga egendom; ett praktstycke; af dylik förft iskning är numnet Odensec för Odense å Fyen, ett namn, som aldrig i tt lif tänkt på någon sjö, utan ursprungligen varit Odins-ee7, (egendom.) och mangfaldiga liknande förekomma i Slesvig, men det har dock icke hittills blifvit i detta afscende gcenomfördt något riktiet radikalt System, det har gött mera på höft, och sälunda är det skedt, att hundratals gammealnordiska namn likväl blifvit i a vig (älven det sydligaste) qvar ända till vara dagar, obetydli våkmonumenter i sig sjelfva, men dock högljudt sqvallrande ur skolan om fordna tider och protesterande mot en inflyttad nationalitets oblyga anspråk på urminnes borgarrätt. När nu tyska hö ror likt Beyplens gräshoppor öfvertäcka hela Slesvig, när det på alla postkontor med stora boksti ver I skrifves: königl. preuss. Postamt, på alla jernvägsgärdar könig preussische Eisenbahn? på alla skolor königl. preussische Schule. 0.8. Vi r alla danska prester drifvas bort och alla kyrkor blifva kong! preussiska. alla domstolar likaså, är väl d detta — vi fråga — en sädan handling af hög rättv tysk (om n ska EE precist preussisk) landsdel åter tages i besittning i nalionalitetens namn, eller . är det en förbrytelse af nästan exempellös! nedrighet mot en annan nationalitet, med; hvilken Tyskland rättvisliven icke har något att skaffa? Med andra ord, om nationaliteten ) här skall afgöra frågan — och den är fram) för allt Tysklands sista nöt ig, när dess) alla andra s. k. tisanspral blifva underkända. så som de förr eller sedn are miste blifva, och in amplissima forma !? — är det I då med billichet öfverenssämmande, med sundt förnuft, med vanligt menniskoförstånd. av Tyskland skall besitta denua omtvistade landsdel. derför att en tysk bastardrace lycka älta sig der fast i en smual landremsa f Eidern och Danske Skov öfver Dannevirke-terröngen till litet på undra sidan Slien, samt derför att tysk företagsamhet? öfrigt lyckats på gammalt hansenatiskt vis innästlu sig i hertigdömets städer och här och der på landsby oder 1, eller är det Danmark, som hur rätt till att : detta är en gammal dansktalande 1 ). det är hvad nationaliteten angår an elt stycke Norge, kastadt ner emot Holstein, det är vi, som trots allt äro här i majoritet ännu i dag: vi uppträda icke bröste emot den fuktiska oundgänglighet, att här, om i alla gränseland, tvenne nationaliteter möas och blandas, vi hafva tvärtom ulltid be-l haudlai med stor liberalitet, och vi viljal göra det framdeles, de främmande elementer, hvilka här efterhand inkommit; men vi vilja hvarken lata äta upp oss eller maka oss ur huset af våra gäster, och då tvenne herrar här omöjligt kunna regera vid hvar andras sida, vilja vi fortfarande vara ensamt herrel isom vi varit det från urminnes tid? Det är af den allra största vigt, utt just! denna fråga om nationaliteten i Slesvig komI mer att stå fullkomligt klar för alla. Upp-) riktigt sagdt, vi finna det för var det ömkliet, att det icke för längesedan så är, framför allt att icke Europas alla opartiska reecringar redan som en man högtidligt och med eftertryck förklarat sig för Damnarks rätt i den föregående kampen. just på erund af nvationalitetstrågan, eftersom händelsevis d detta tillfälle den pol tiska sidan afsaken i sjeliva verket är ytterst liten, nästan futtig: vi finna det för hela den europeiska diplomatien vara icke blott en skam, men en våda, innebärande ingenting mindre in målet om dess egen it alt va då den icke här kunnat hålla en bestämd vertygelse emot Tysklands alla advokatyrer, och en smula egen verklig sakkunskap emot de tyska professorernas alla förvillande lögner. Man talar ännu i dag i Paris om Slesvig såsom om ett slags res nullius, ett land, som hvarken är fogel eller lisk?. som lika gerna (Paprås tout!) kan vara tyskt som dunskt, som 1 alla fall är en utväxt på Danmark, hvilken det kanske är helsosammast att man befriar det an: hvad vet man då på dessa högre orter om Scerges nord liga provinser, hvad känner man om Norrlands naI tionalitet? eller om de norska länen norr om Kristionia? Ar man i det upplysta Europa säker på utt icke ön Gotland egeutligen har en ? ysk nationalitet och kunna ri öra räkning på att man i kabinette rna skall ha till hands någon verk på connaissance de eause grundad protest, ifall det en vacker dag fölle en stor och berömd tysk statsman in att det stora fäderneslandet aterbörda denna från de tyska Östersjöprovinserna en gång af de stina Sveree borirye kta perla,.? 1 s: möjligen också icke! Och det allt framgent nationaliteten, hvilken begagnas som det stora hufvudargumentet, det ord, hvarmed man slår mest omkring sig; mun gör sig icke alltid så riktig reda för huru det med denna nationalitet man Ieker med begrepp oc ar med ord, man T sydlis paste Slesvig hvimlar det i lokalnamnen aflo adelser sådana som by, rup, toft, osvikligt!a a, hvarigenom en urganmmel antager på höft en dunkel aning elle r ett EE