Om Slesvigs nationalitet ännu ett ord. Slut från gårdar Den som nedskrilver dessa rader, mer aldrig hur han en gäng iF redrikshald på gä vifvaregärde nn, då han af den vackra norska flickan i köket förhörde sig om hvad huset förmådde till middagen, erhöll till svar det så förtjusande svenska ordet gödkalfstek, uttaladt, som hade det varit på Hasselbacken. Men han glömmer lika litet hurusom han i Haderslev (unsere alte, ceht deutsche Stadt Hadersleben), då han utanför staden frågade en arbetare vid vägen, om han visste hvar Laurids Skau hade sitt landthus, fick till besked: Det er blot e bösseskott derhen, der ligger det til Venster I Köpenhamn skulle man ha sugt ett bö; skud? (uttaladt 7 skuj eller b skuss), i Sverge säga vi bösseskott och — i Slesvig gör man så med, Men detta är långt ifrån det enda xempel, der den slesskan star närmare: svenskan än dauarne; vi skulle tvärtom kunna anföra hela spalter af dylika; och följden hära! är den i sanning rraskaude, att en svensk, som reser i Slesvig och söker tillfälle att tala med det egentli a follet derstädes, finner sig i hva irtenda ögonblick frapperad af svenska ord och svensk klang, i stället för af Nordgermaniseh ; som han hända väntat sig, och att han sålunda i sjelfva verket tycker sig här mängenstides till och med mera hemmastadd än i det egentliga Danmark. Slesvigarn säger öfver, I stället för ove Id, skugge, kung, i stället varme?, gge, konge, han talar om moln på himlen (som selandsbon icke vet det allraminsta hvad det är för ett ord), han talar om äarnes och bäckarnes flöde (ett ord, som i Köpenhamn skulle i denna sammansättaing framkalla ligt skratt), han säger dam om ölversätter icke i rök och dam?, liksom köpenhamnaren, med Rög og Damp, hau er blomme, i stället för blomst?, mjöl, i stället för mel, ok, i stället för av. pojke ( (1!) för knös?. puds (vattenpuss) för Ppyt, sjö för Psöe, han säger: du er en tok. der det på Seland heter: du er en Ytosse?, han säger svarver, der det eljest på dan heter dreie han säger snell. Pe TA sbladet.; skan på