Aftonbladet – 24 mars 1864, sida 1

NR ——— SS ————— sa STOCKHOLM den 24 Mars. På telegrafisk väg har man redan underrättelse om det resultat till hvilket den af? norska Storthinget nedsatta komit af femton ledamöter kommit, hvilken skulle afgifva betänkande rörande konungens propositioner om fri disposition af Norges linietrupper och roddflotta till bistånd åt Danmark under dess krig emot de tyska makterna samt om beviljande af tillsammans 800,000 speciedaler (3,200,000 rdr rmt) för samma ändamål. Vi hänvisa till det annat ställe i bladet efter P.-T. meddelade telegram, hvaraf man finner, att komiten enhälligt beslutit föreslå Storthinget att bifalla dessa kungliga propositioner. Att denna komitå uti motiverna till sitt betänkande skulle yttra sig i samma anda som regeringen uti dess proposition, att den skulle erkänna fredens välsignelser och uttala den åsigten att kriget, äfven om detär eller blir nödvändigt, måste betraktas såsom ett nödvändigt ondt, samt att vår regering, så vidt möjligt är, bör i samverkan med andra makter söka lättnader i krigets bördor och garantier för framgång — kunde man på förhand väl tänka sig. En minoritet inom komitn hade önskat, att komitn skulle bestämdt uttala, att Pnödvändig säkerhet icke kan vinnas för de förenade rikena, såvida icke England och Frankrike äro allierade?, men detta tilläg förkastades afkomitns majoritet, som ocks; ansåg att intet vilkor eller förbehåll borde ingå i Storthingets bifall. Vi anse detta särdeles välbetänkt och förmoda, att Storthinget med stor majoritet godkänner samma åsigt,, emedan det eljest lätt kunde få utseende af, att Storthinget, i stället för att odkänna och gifva stöd åt regeringens poitik, ansåge sig böra visa ett visst misstroende och inskränka den handlingsfrihet, som regeringen begärt i samma mått som den redan lagligen eger i Sverge, men som den i Norge då i sjeltva verket icke skulle erhålla. Den tanke, som komiten en passant inflickat på ett ställe 1 sin motivering, att pluraliteten af norska folket säkerligen icke önskar någon närmare politisk förbindelse mellan de förenade rikena och Danmark, förefaller något besynnerlig och om den icke står i en annan förbindelse med hvad i motiveringen för öfrigt yttras — hvilket man snart får tillfälle att se, då betänkandet utån tvifvel finnes meddeladt i snart anländande norska tidningar — torde man kunna få anse densamma härflyta af en lapsus. calami. Vi vilja visst icke inlåta oss på bedömandet af den större eller mindre sannolikhet som komitåns tro i detta fall har för sig; men sjelfva uttalandet synes oss föga vara på.sin plats uti ifrågavarande betänkande. Det finnes icke ett ord i konungens trontal eller i den kungliga propositionen, som häntyder på någon närmare olitisk förbindelse emellan de tre rikena; ika litet förefinnas några antydningar härom i de af regeringen förut offentliggjorda handlingar i den danska frågan, och vi äro fullt öfvertygade derom, att de äfven saknas uti de aktstycken, som nu blifvit Storthinget meddelade. Dä sålunda intet förslag till någon sådan förbindelse för närvarande föreligger eller har någon utsigt för sig, då frågan derom nu icke kan sägas vara bragt å bane, så synes det i sanning vara alldeles obehöfligt att besvara densamma. Skall detta svar åter afse framtiden, skall det förneka norska folkets möjliga bifall till hvarje dylikt förslag i en annan tid och under förändrade förhållanden, så inläter sig komitn i sanning på ett lika orimligt, som otacksamt bestyr. Vid besvarande af en gifven konkret fråga torde det vara försigtigast att icke utan anledning inblanda andra af en mera allmän och vidtomfattande natur. Det kan vara kinkigt nog att för en viss gifven tidpunkt kunna rätt bedöma, hvad son är allmänna opinionen i en sak; men ännu svårare är det att i det fallet tala för en kommande tid. Hade man är 1812 tillsport det mnorska folket eller hågra som kunnat anses för dess målsmän, huruvida det önskade någo politiek förbindelse med Sverge, så är det temligen visst, att svaret blifvit, att den stora. pluraliteten af norska folket för ingen del önskade någon sådan. Med hifall ill hvad kanal Ptunalentan