Aftonbladet – 23 mars 1864, sida 1

a oo RB OM domligt förhållande rum. Den af regeringen, på ständernas begäran, år 1858 nedsatta komiten för styrelseverkens reorganisation, meddelade i sitt betänkande, tvifvelsutan lika mycket till hr finansministerns egen som till allmänhetens stora förvåning, alt ofvannämnde embete icke var försedt med någon instruktion. Det bestod dock af en öfverintendent, som har ensam beslutanderätt i förekommande frågor?, en intendent, ett stort antal arkitekter och konduktörer, ett kansli, bestående af en sekreterare, en kamrerare, en kanslist och en kammarskrifvare, samt disponerar öfver årliga statsanslag till ett sammanlagdt belopp af 108,825 rdr, hvilket allt antyder, att detta embete har en bäde vidsträckt och maktpåliggande verksamhet. Finansministern borde dock rätteligen icke ha varit obekant med öfverintendentsembetets brist på instruktion, enär han ganska ofta har beröring med detsamma, och vid den tid, då komiterades betänkande inkom, voro både sekreteraren, kamreraren, som tillika är kassör, och kammarskrifvaren derjemte ordinarie tjenstemän i finansdepartementet. Emellertid, upplyst af komiterade i medlet af år 1859 att öfverintendentsembetet var I saknad af instruktion, skyndade hr finansministern, naturligtvis, genast förständiga embetet att vidtaga åtgärder för en instruktions åstadkommande? Nej, visst icke! Tre runda år förflöto innan han grep sig an (den 20 Juni 1862) att aflåta en skri zelse i det antydda hänseendet. I skrifvelsen meddelas derjemte att något förslag till embetets reorganisation icke erfordrades. Hvad alltså af öfverintendentsembetet äskades var ett föga mödosamt arbete. Samma dag nämnde skrifvelse expedierades afgick en dylik till generalpoststyrelsen i enahanda ändamål. Ehuru af ojemförligt större omfattning och derjemte högst komlicerad — en följd af postväsendets betydliga utvidgning — blef instruktionen för poststyrelsen, enligt hvad i föregående uppsats meddelats. färdig redan förlidet är och derefter af K. M:t sanktionerad. Men ännu icke i denna stund har finansministern mottagit något instruktionsförslag från öfverintendeutsembetet, och dervid har han låtit bero. Nära två år ha således förflutit utan att finansministern vidtagit någon åtgärd för att bringa en af honom sjelf unbetalld åtgärd till verkställighet, och fem år ha förflutit sedan den oftanämnde komiten ådagalade åtgärdens behöflighet. Redan för fem år sedan organiserades skogsstyrelsen, det vill säga den förseddes med en chef, som erhöll titel af generaldirektör och som tillerkändes rättighet att ensam besluta, då han inom styrelsen sitt embete utöfvar?, en åtgärd, som dock komiten för styrelseverkens ombildning icke godkände, utan hemställde att, på grund af analogien med andra embetsverk af lika omfatining, sekreteraren och kamreraren i skogsstyrelsen måtte förklaras pligtiga att vid kollektivt sammanträde inför generaldirektören föredraga sina tjensteärenden, och med rättighet att till protokollet yttra sig. Komiterade antydde i sammanhang härmed Bebhöfligheten af en instruktion jemväl för detta styrelseverk. Men finansmin stern har under hela sin verksamhetstid visat sig hysa en panisk fruktan för alla åtgärder till skogshushållningens i riket ordnande, ehuru denna angelägenhet med allt skäl kan räknas till en af de mest maktpåliggande för Sverges framtid. Se här en kort historik af skogsbusnållningsfrågans behandling under de sistförflutna 10 åren och hr finansministerns åtgärder dervid. Vid 1853 års riksdag afäto ständerna en underd. skrifvelse. hvari begärdes att, enär eu förbättrad skogshushållning vore af nöden, en komite mätte nedsättas för ärendets utredning. Den begärda komiten nedsattes i Juni månad 1855, arbetade med stor ifver och afgaf sitt vidlyftiga betänkande i Maj månad året derpå. Öfver komiterades förslag till ny skogsordning hördes högsta domstolen, ochi Maj månad 1857 ötverlemnades ärendet till då församlade ständer, som i Februari månad påföljande år dels i det visentligasie gillade de ul männa bestämmelser som borde läggas till grund för en ny skogslagstittning, och dels medgåfvo att en särskild skogsstyrelse skulle inrättas, hvarjemte ett reservationsanslag å 75.000 rdr årligen anvisades. Nära ett år förflöt derefter innan ett kungligt bref kunde. uppsättas och aflåtas penom hvilket den beslutade skogsstyrelsen organiserades, chef utnämnas, anbefallas inkomma med förslag dels till föroedning om skogarne i riket och dels till instruktion för samma styrelse. — Den af tinansministern föreslagna och af K. M:t förordnade chefen för nämnde styrelse hade varit en skicklig landtdomare och temligen nitisk landshäfding i ett af de nordliga lä nen, men var fullkomligt obekant med allt hvad till forstväsendet hörde, Emellertid uppgjordes och inlemnades de ofvan omförmälda förslagen i ke, månad 1859, hvilka 20 dagar derefter till kammarkollegii utlåtande remitterades. Efter Ia månaders förlopp insändes till K. M:t kollegii utlätande öfver förslaget till skogsordiimg; men rörande instruktionsförslaget inkom kollegii utlåtande först ett och tra fjerdedels år citer det förslaget till kollegium remitterats. Icke ens i och för det sistnämnda utlåtandets fortskyndande vidtog hr finaisministern någon åtgärd. — Emellertid tilkstundade 1 årg riksdag, och hr finunsministern skulle rimligtvis nu visa sig ytterst jengelägen att bringa den vigtiga frågan i ett sådant skick, som för ständerna kunde blifva tillfredsställandet Långt derifrån! Fem dagar efter det handlingarne i instruktionsfrågan inkommit, remitterades de till skogsstyrelsen ; hyaremot åtta månader förflöto innan handlingarne i frågan om en uy skogsförordning från tfinansdepartemeniet blefvo remitterade till nämnde styrelse, som efter ett år och en månads besinningstidi förra och efter ett år och sju månaders i sednare I fallet fill Ko Mat 3nlam mad unge fina a