Aftonbladet – 22 mars 1864, sida 3

spannet till en vagn och band der fast ett kakelungsrör, så att det hela fick någon likhet med en kanon. Man körde upp den på chausen, låtsade som man laddade och riktade den mot en punkt, der man visste att en preussisk patrull befann sig, och man hade det nöjet att se patrullen genast galoppera vidare. Man kunde naturligtvis icke skicka någon annan projektil efter densamma än en snöboll. Kort derefter kom en af manskapet, mycket ståtligt utstyrd, och presenterade sig för sina kamrater som parlamentär från Wrangel. Han fick med alla öfliga ceremonier ögonen förbundna och transporterades dragen vid båda öronen, ett stycke väg, hvarefter han framförde sitt ärende, hvilket gick derpå ut, att Wrangel nu slutligen blifvit led på att ligga stilla och ingenting göra och att han en af dasarne skulle börja leken. Detsvarades honom, att man ej var mindre uttråkad på vår da, och att vi med glädje skulle se början ske. Åter bindeln för ögonen, återigen en längre transport, och dermed vår föreällningen slut. — Vid Rönehave, vid nordiga delen af Alssund, stod för några davar sedan en dansk officer och såg med sin re bort mot Sandbjerg till. En österikisk soldat kom fram till stranden, tog urtigt af sig mössan och riktade derpå sin vössa mot officeren. Denne såg, att sigtet var riktadt mot hans kikare, och attsoldaen således ej tänkt på kulans diviation. Jan stod derföre lugnt qvar, skottet brann tf, kulan slog ned några steg från honom, och först då tog han kikarn från ögonen och besvarade soldatens helsning?.