Aftonbladet – 22 mars 1864, sida 2

— Man läser i gårdagens nummer af Dagligt Allehanda: En anmärkningsvärd åtgärd har under nästl. höst och vinter blifvit vidtagen af de nuvarande innehafvarne af Danviks qvarnar, 1 det de, om med eller utan tillåtelse af direktionen öfver Danviks hospital känna vi icke, företagit sig att sänka qvarnrännan derstädes närmare 2 fot under dess förut varande höjd och hvarigenom en af de vackraste farleder, som finnas i hufvudstadens grannskap, hotas af total ödeläggelse. Genom qvarnrännans sänkning har det hittills rinnande vattnet i Järla och Hammarby sjöar aftappats så, att detsamma vid nyligen anställd undersökning, t. ex. i Sikla sundet, der förut ej blott segeloch roddbåtar utan till och med små ångslupar i många herrans år kunnat obehindradt passera, knappt är djupare än en fot. Möjligheten ar sjökommunikation till en af de täckaste och naturskönaste nejder Stockholmsboerna ega har sålunda blifvit omintetgjord. Sedan ett bolag för en af beholvet allt mera påkallad ångbåtslinie å dessa sjöar under förlidne sommar med stora kostnader och åsidosättande af all egen vinning anställt betydliga muddringar å de grundaste ställena, anlagt dyrbara bryggor, onbyggt Nacka bro, anskatfåt en ny ångslup och står i begrepp att dit förlägga ytterligare en sådan, skulle nu alla dessa bemödanden vara bortkastade förgäfves, om icke k. direktionen öfver Danviks hospital, som eger qvarnen, härvid kraftigt mejlankommer. Icke förglömmande de betydliga förlnster, som drabba strandegarne, hvilka nu få sina bryggor och badhus på det torra, genom svårigheten, att icke säga omöjligheten, att få sina kostbara sommarställen och villor uthyrda, då sjökommunikation saknas, och hvarigenom ett ej obetydligt ingrepp sker ieganderätten, bör man ärven icke förbise de menliga följderna ar denna vattenaftappning isanitärt hänseeude, följder till hvilkas förebyggande hvarken allmänna sundhetsnämnden eller förste studsläkaren borde visa sig overksamma. Att hela trakten af Barnängen, Danviks och Hammarby tullar samt den fattiga, men talrika befolkningen å och omkring de så kallade Hvita Bergen komma attlida betydligt men af de giftiga och förpestande ångor och dunster, som skola uppstiga ur dessa förtor