Korrespondens från Östergötland. Den som med verklig uppmärksamhet följt agitationen i tullfrågan här inom provinsen kan icke undgå erkänna, det provinsens invånare dervid ådagalagt både sans och sjelfständighet-— När denna fråga första gången offentligen framställdes, efter slutad årssammankomet med hushålls skapet den 28 sist!l. Januari, så uppträdde gretve Piper, som eljest icke är mångordig, i den offentliga diskussionen, med en ovanlig vältalighet; han uppläste de bref han fått från hrr Tersmeden och Odelberg samt försäkrade, att man kunde tryggt hta på dessa båda herrars nit för det allmänna bästa. Landshöfdingen, hvilken ännu ieke hunnit aflägsna sig. ehuru han förklarat sammankomsten afslutad, syntes åhöra föredraget med blandade känslor; man såg på hans min att han för sin del ogillade den lömska och försåtliga anläggningen. Efter framställningens slut yttrade han, att han hoppades det icke meningen vore att göra honom delaktig i ett misstroendevotum mot en regering, som stode i högt anseende ej mindre hos honom såsom länets hög embetsman utan äfven hos länets belolk ning! Dessa ord verkade som ett kyland pulver, och man såg ledamöterna i massa allägsna sig under ett haltqväfdt mumniel af ogillande, och det stora fiskafänget gick sålunda i första varpet förloradt, -— Härvid voro endast få bönder närvarande, ty de tro sig icke hafva skäl att mera allmänt infinna sig på dessa årssammankomster, ehuru desamma på sednare tiden blifvit rätt lifliga och ofta intressanta. Den ädle grefven lät sig dock icke afspisa genom detta fiasko, utan vände sig ull en och annan pålitlig person af medelklasseit, som beredvilligt mottog exemplar af de tryckta underdåniga petitionerna. Deretter väcktes frågan vid en sammankomst uti den nyligen bildade laudtbruksklubben, som sammanträder i Linköping en gång i hvarje månad. — : Den 10 sistl. Februari diskuterades frågan inom nämnde klubb; men kunde icke då bringas till slutligt afgörande, utan uppsköts till klubbsammankomsten i Mars. — Vid första sammanträdet afhandlades frihandelsfrågan mera i allmänhet, utan att den beryktade petitioneu då togs fram eller delzgafs mötesdeltagarne, men vid ilubbisnimanträdet den 9 innevarande Mars gjordes ifrågavarande petition — till töremål för en mera offentlig diskussion. — Agitationen för petitionerandet förfäktades af en bland bondeståndets representanter på förra riksdagen med, som man kunde finna, hela öfvertygelsens värma och icke utan en viss skicklighet, ehuru måhända något mycket iangrandigt. Han understöddes kraftigt at ett par andra talare, fom älven väl hördes digt öfvertygade alt rätta sättet vore det som blifvit valdt. — Men å andra sidan uppträdde, med slor talang, läraren vid länets landtbruksskola, hvilken anförde åtskilligg exempel, dels ur äldre bistorien, dels från andra länder, hvarmed han sökte vise gott vi dels icke hade skäl att beklaga oss öfrer tullagstiftningen i afseende på