Aftonbladet – 18 mars 1864, sida 2

under kom han naturligtvis att vidröra sina erforenhetsrön i Savoyen och tala om svårigheterna för regeringen att styra en så missnöjd provins. Då han hade slutat, sade markisinnan: Om savoyarderna slutligen kommit till insigt af att naturen ämnat dem att vara fransmän, kan väl ingen ha rättighet att sätta sig emot deras önskningar i detta fall; och ju förr de få komma till Frankrike, ju bättre. Om vi önska begagna vår rättighet att bilda en nation, måste vi äfven hosandra respektera och erkänna nationalitetens rätt. Jag vet att grefve Cavour, hvilka hans personliga känslor i detta fall än måtte vara, i egenskap af statsman tänker på samma sätt som jag om Savoyen; och den dag är kanske inte så långt auflägsen, då han kommer i tillfälle att tillämpa sin teori. Då detta inträffar, det må blifva förr eller sednare, kan jag inte annat än önska er, signor Candia, ett mera tacksamt och angenämt fält för er verksambet än det missnöjda Savoyen. Då jag säger engenämare, är det endast i polhtisk mening taget; ty hvad beträffar naturskönhet och sällskapligt umgänge, vet jog få städer som jeg kan jemlöra med Chambery. Ni har väl qvar er befattning derstädes?? ?Jag har ingen befattning, hvarken der eller annorstädes, sade Vincenzo; ?jag her afstått från tjenstemannabanan.? Hvilken skada! utbrast markisinnan, 7Så ung, få talentfull, och efter en så lysande debut till på köpet. Jag säger er på förhand att jeg Aan aldrig upphöra attbekämpa ett eädent beslut.? ?Åck, fru markisinna, jag har sjelf kämpat emot det och lidit nederlag; det finnes omständigheter som inte ens en jernvilja är i stånd att öfvervinna. Min hustru kan inte