Aftonbladet – 18 mars 1864, sida 2

Nej, nej, sade Vincenzo, låt oss fortsätta vår väg; jag vill söka försona mina oartiga undflykter, och för öfrigt är jag, för att säga sanningen, verkligen mycket intresserad af att få göra närmare bekantskap med din fru, hvilken, eftersom hon omvändt dig, utan tvifvel inte är någon vanlig qvinna. Del Palmettos drag ljusnade då han svarade: Nej det är hon verkligen inte; det kan jag garantera för att hon inte är, utan fara för att du skall finna dig besviken i din väntan. Hon är en...s Han sökte ett uttryck, som kunde motsvara hans entusiasm, och då han ej kunde finna det, slöt han sålunda: Det är detsamma hvad hon är; nog af, hon är en underbar qvinna, det är allt hvad jag kan säga. Du skall svart få se och sjelf bli i tillfälle att döma. Under dylika samtal, med en kort halt litet emellanåt, kommo de slutligen fram till borgen, hans ärfda tegelstenspastej?, såsom del Palmetto kallade den. Vincenzo, som var nästan alldeles vppgifven af trött het, fördes in i ett litet rum på nedra botten, der del Palmetto hade honom att slå sig ned i en länstol vid en munter brasa, och att tömma ett glas gammal Malvga. Derpå lemnade han honom en stund på egen hand för att njuta någon hvila och återhemta sig från sin trötthet och nedslagenhet. Efter vid pass en timmas förlopp äterkom han med sm fru, som skyndade fram till Vincenzo, hjertligt tryckte hans hand och sade: SDet gläder mig mycket att få helsa er välkommen i vårt hus, signor Candiay vi ämna göra oss så intagande, att ni skall känna er uppmanad att ofta komma och besöka 0s3. Det smärtar mig att höra att