Aftonbladet – 16 mars 1864, sida 3

IVT BREUUU --4CL JCKS -OPKSA Kupna lUrunnas I Göteborg att komma i åtnjutande af dylika farkoster på Göta elf, i stället för de snuskiga ång-osäkerhets-slupar, dem hr Keiller , I hittills bestått oss? — För att visa huru pass -) berättigad en sådan fråga verkligen är, vill -jag meddela en kort historik öfver vår stads t I vattenkommunikationer under de sista 8 eller I ären. — Vid början af nämnde tidrymd utgick från Lindholmens verkstad en mindre hjulångbåt, benämnd Oberon, för att -) dagligen göra turer, icke blott mellan stajJden och Klippan, utan äfven deremellan och Gamlestaden, hvilken alltför långt utsträckta linie för en enda båt hade den påföljd, att turerna måste, af brist på passagerare, inställas. Men behofvet af en ändamåälsenligare kommunikation mellan staden och Klippan samt de många mellanliggande stationerna var nu en Bing väckt, och under sommaren 1857 utgick från Keillerska verkstaden en liten ångare, Röda sten, ;) till hvilken redan frampå hösten samma år . kom ännu en, den s. k. Klippan. Med båda I dessa båtar underhölls nu trafiken 1858, och J affären befanns nu så lönande?), att flera . dylika småbåtar byggdes. Till och med vintertiden underhölls kommunikationen, men blott med en båt, hvilken, om ej vä-. I dret var alltför svårt, gick ändå till Klip-: Ipan. Då det emellertid befanns att en båt var för litet, satte Lindholmen under denna tid äfven en sådan i sjön, hvarigenom afi gängstiden blef hvarje halftimma. och har detta fortgått intill denna vinter, då hr Keiller — synbarligen för att hindra Lindholmen att konkurrera -— låtit en af sina båtar gå endast till Gamla Varfvet, eller blott halfva vägen till Klippan. Detta har utan tvifvel varit för hr K. sjelf hugnesamt, I men denne har dervid förbisett hvilken ogrannlagenhet han begått mot alla dem, som äro boende bortom Gamla Varfvet och hvilka utan tvifvel varit just de, som sommartiden mest bidragit till att bereda hojnom en dryg vinst. — Det är icke blott i detta hänseende den trafikerande allmänheten funnit sig i sina förhoppningar sviken; här finnas många andra befogade anmärkningar att göra. Så ha t.ex. ångbåtsanonserna, icke ens sommartiden, bland stationerna upptagit Sandviken, ehuru denna plats är en af de vigtigaste. I närheten deraf ligga nemligen, utom Eriksbergs gjuteri och Lundby by, en mängd landställen, der stadsboerna ha sina sommarnöjen, såsom Wettersvik, sycefsberg, Brotterås, Pölsebo, Sannegårda, Kristineberg och Krokängen m. fl., och då det fallit ångbåtskaptenen in att ej lägga till vid Sandviken, har sådant ofta nog vållat alla dem, som ämnat sig ifrån nämnde platser, många olägenheter. — Ett annat klagomål mot de Keillerska kommunikationsanstalterna har gällt de besynnerligt satta priserna. Man har t. ex. för färden till Majviken fått betala precis lika mycket som till Klippan och det ännu aflägsnare Nye Varfvet, och sedan man en tid fått köpa ett visst antal biljetter till nedsatt pris, har detia förvägrats för de båtar, som gått mellan staden och Klippan, men bibehållits för den ångslup, som gått till Långedrags badinrättning, hvarigenom det högst kuriösa förhållandet kommit att ega rum, alt man med Långedragsbåten kunnat fara ända till Nya Varfvet för 20 öre, då på de andra båtarna resan till Majviken, som ej ligger hälften så långt från staden, kostat 25 öre. we me Jag har i det föregående kallat hr Keil-1 lers ångbåtar osäkerhetsslupar, och här-( uti ligger just den mest grava anmärknin;en mot dessa, hvilken nu må närmare förI klaras. För det första äro de Keillerska li båtarne af betydlig sämre konstruktion än 1i de Lindholmska. Man har å de förra stundom sett tuberna i ängpannan sprin a, hvar-1 vid båten och passagerarne blifvit alldeles in-( svepta i ett moln af ånga, och det päståst af tillförlitliga sagesmän att man endast medn träpluggar lagat öppningarne efter de sprunga na tuberna. Afvenledes har, åtminstone på J en af sluparne, den å ena säkerhetsventilen befintliga häfstångens tyngd ej varit nogt stor att hålla ventilen tillräckligt tät, och ) I man har sökt afhjelpa detta genom att viddå häfstången insätta en träkil. Men härige-? nom har den ännu större olögenheten upp-e stått, att ventilen, huru starkt ångtrycketd än blifvit, ej kunnat öppnas, hvadan ång-1 pannan när som helst kunnat blifva sprängd, d ifall den andra af de båda säkerhetsventi-fi ler, som finnas å hvarje ängbåtspanna, aflg någon anledning skulle ha kommit i olag. Ja En allmänt gängse berättelse omtalar atto kapten Carlsund, då han vid ett besök si härstädes med en af dessa ångslupar( skulle fara öfver till Lindholmen och der-d vid observerade en sådander träkil mel-lk lan häfstången och säkerhetsventilen, genast )h bortryckte kilen och derefter steg i landjö igen, med den förklaring, att han. ej ville våga lifvet på en dylik båt. — Påängslua pen Röda Sten fanns till en början ett!s sqättbord af 11 till 12 tums höjd öfver re-)d ingen, hvarigenom man alltid kunde anselu sig säker för öfversköljningar; men för 1 å4S 2 år sedan borttogs nämnde sqättbord — Jes if hvad anledning är ej bekant; men hvadte nan deremot så mycket säkrare vet, är,!r ut vattnet sedan dess, utan synnerligt stark re sjögång, esomoftast spolat öfver de stackars le vassagerare, som tagit plats akterut. — På1lo ingslupen Klippan har aldrig funnits något I fr qvättbord ; men hvad man deremot å båda a a ) Hvarje båt säges om söndagarne ha inbrin5? gat ända till 160 å 170 rdr, hvaremot kostnaden endast uppskattats till 20 rdr per dag. in förvirring hade glömt; och han kallade ra ig nu inom sig sjelt för ett dumhufvud, för ja tt han ej i tid hade framställt detta giltiga käl för sitt nekande att gå ut. Han gjorde mellertid ett försök att komma undan, ge-a om att säga: or Ser ni inte att det regnar? m dT mlanndlh aAa IJÄATIAT eb om oo 4 Ah