Aftonbladet – 15 mars 1864, sida 3

I Depesch från lord Russell till kongl. storbritana niska sändebuden i Paris och Stockholm, : daterad London den 26 Dec. 1863. Svenske ministern, grefve Wachtmeister, -I besökte mig för två dagar sedan och upp, läste en ganska lång depesch från gretve Manderström, rörande Danmarks nuvarande , I ställning. Svenske utrikesministern talade om Londonfördraget; om österrikiska och preussiska hofvens vägran att mottaga en I minister som blifvit sänd för att tillkännas gifva en af detta fördrag erkänd souverains t I tronbestigning; om förbundsexekutionen, . I som fotade sig på grunder helt och hållet I oförenliga med förbundsskyldigheterna ; och om åtskilliga andra saker, som ådagalade den missaktning de tyska makterna visade . I Londonfördraget. Svenska regeringen kände omöjligheten Il för Sverge att uppträda såsom en af de stora makterna : men om jag rätt förstod depeschen, förklarade Sverge sig villigt att ställa sig vid sidan af den stormakt, som ville komma Danmark till hjelp. Under tiden måste Sverge bibehålla friheten attbeIstämma sina handlingar. .) Jag sade grefve Wachtmeister, att jag t medgaf flera af grefve Manderströms and märkningar; alt jag särskildt beklagade vägrandet att mottaga danska utomordentliga sändebudet i Wien och Berlin och att I Storbritannien likaledes förbehöll sig frihet Ji handling. (Undert.) Russell. 12. Depesch från hr A. Paget till lord Russell, daterad Köpenhamn den 24 Dec. 1863. I oGrefve Hamilton besökte mig för några dagar sedan, för att säga det han underI rättat hr Hall att hans regering icke ämna idesöka inverka på dunska regeringen rörand I konstitutionens upphäfvande, att hon icke ansåg sig behörig att bedöma hvad danska regeringen kunde eller icke kunde göra i denna sak. Han sade likväl, att hun på samma gång yttrat till hr Hall, att, om danska regeringens tanke vore att den kunde följa stormakternas råd, skulle svenska regeringen med nöje erfara tagandet af ett steg, som ansåges väsendtligt för fredens bevarande. Jag förlorade ingen tid att meddela lord I Wodehouse denna underrättelse. Jag har e. (Undert.) A. Paget. 13. Depesch från lord Russell till kongl. Storbritanniska ambassadörerna i Paris och Petersburg samt ministern i Stockholm, daterad London den 5 Januari 1864. Under sakernas nuvarande ganska kritiska ställning i hertigdömena Holstein och Slesvig och i det skick, hvaruti förhållandena mellan Tyskland och Danmark för närvarande stå, synes det Hennes Maj:ts regering Thögligen önskvärdt, att någon öfverensämmelse kunde åstadkommas mellan de icke-tyska makter som undertecknade Londontraktaten af Maj 1852. Hennes Maj:ts regering går att framställa sin åsigt om dansk-tyska frågans nuvarande i ställning. Hennes Maj:ts regering känner att förbundsdagen nu öfverlägger, eller går att öfverlägga om tvenne densamma föreslagna utvägar: den ena föreslagen af Bayern och Sachsen, den andra af Preussen och Österrike, rörande danska sakerna. Enligt det första förslaget, skulle prinsen af Augustenborg genast sättas i besittning af Holstein, och de tyska makterna, efter att hafva tagit Rendsborg och Fredriksstadt jemte resten af Holstein i besittning utan motstånd från dansk sida, på grund af förbundsexekution, skulle förvandla denna exekution i ockupation och uppsätta prinsen af Augustenborg på Holsteins hertigliga tron. De tyska makterna förmodas vidare, på beI gäran af samma prins af Augustenborg, komma att bistå honom vid besittningstagandet af hertigdömet Slesvig. som icke är tyskt land och som icke utgör del af tyska förbundet. on Å andra sidan sägas Österrike och Preussen hafva föreslagit förbundsdagen, att förbundet skall al Danmark fordra ett bestämdt upphäfvande af Novemberförfattningen med alseende å Slesvig, och på samma gång tillkännagifva att, i händelse af vägran, förbundet skulle se sig tvunget att, genom militäriskt besättande af Slesvig, taga en pant för uppfyllandet af deras rättvisa fordringar.? Beträffande det första förslaget, kan Hennes Maj:ts regering endast betrakta dess antagande såsom ett oförsvarligt anfall på Danmark. syftande till dess styckande, och der före såsom ett väldförande af TLondontraktaten. Den andra af Österrike och Preussen föreslagna utvägen innefattar tydligen ett erkärnande af konungens af Danmark rättighet till Slesvig. I afseende å denna plan, begär Hennes Maj:ts regering endast tid och opartiskt begrundande. Tid erhålles om förbundet ville genast upphöra med alla fiendtliga handlingar, om sådana nu förehafvas, undvika alla krigiska förberedelser och åtnöja sig med den nuvarande militäriska ockupationen af Holstein. Opartisk I pröfaing af de omtvistade frågorna vunnes, om tyska förbundet ville samtycka till att hänvisa dem till en konferens af de mak: ter, som undertecknade Londontraktaten, eller antaga de i Londontraktaten delaktige icke-tyska makters bemedling, eller något annat sätt för vänlig öfverenskommelse. — Om detta försök skulle lyckas, blefve fråzan löst och freden bevarad. Om det missyckades; skulle hvarje makt ega frihet att handla så som dess ära och egna intressen! kräfde. ; Men i alla händelser skulle det då hafva ådagalagts, att de curopeiska makterna icke : voro villiga att utsätta sig för ett krigs olyckor, förr än hvarje medel till undvikande deraf blifvit uttömdt. Man måste ihågkomma, att nuvarsnde konungen af Danmaik har varit knappast tveune