Aftonbladet – 15 mars 1864, sida 3

hertigen af Newcastle (statssekreterare för kolonierna), af innehåll att engelska ministören ej kunde tillstyrka drottningen att antaga suveräniteten öfver Fiji-öarne, hvars höfdingar sades vara villiga att uppgifva sin makt till England hellre än till konung Georg på Jonga eller till fransmännen. Depeschen innehöll dessutom välgångsönskningar för öarne, jemte flera goda råd till öcheferna, att de med välvilja skulle emottaga civilisationen genom missionärerna och de europter som här möjligen bosatte sig. Således utslocknade hastigt förhoppningen om Fiji-öarnes framåtgåendesåsom en engelsk koloni. De flesta härvarande curopåer, hvilka undsluppo dödligheten, som för tvenne år sedan var ganska stor, hafva lemnat öarne, hvilkas 300,000 inbyggare således, öfverlemnade åt sig sjelfva, återgått till sina urgamla sysselsättningar. De som afsagt sig de hedniska bruken framlöpa sitt lif i lättja, och hedningarne — det största antalet — fortfar att anfalla, döda och uppäta hvarandra. Den metodiska missionen, som i öfver trettio år förtjenstfullt arbetat på att bland fijianerna införa kristendomen, skördar beklagligen dåliga frukter af sina bemödanden. Station efter station m öfvergifvas, och om söndagarne, då missionären går till kapellet för att predika, finnas der inga åhörare. Stora skaror af infödingar som i åratal tillhört wesleyanska kyrkan, öfvergå nu som bäst till den romersk-katolska. — Orsaken dertill förklara infödingarne sålunda, att de för högt beskattas af de wesleyanska missionärerna, att dem medgifves så liten tid för planteringarnes skötande, samt att de förbjudas alla oskyldiga lekar och sånger, i hvilket allt katolikerna äro mycket liberala. Hvarje hitkommande fartyg medför franska katolska prester och man väntar äfven en biskop; och dessa herrar påstå att Frankrikes makt och flagga skall inom kort råda öfver dessa öars öden. Affärslifvet är mycket nedtryckt i följd af pågående krig mellan de olika folkstammarne, fördelade på bergsbygden och å kuststräckorna. Arbetskrafter kunna ej erhållas och plantagearbetena stå derför stilla. Af några påbörjade bomullsplantager väntar man i detta års skörd endast några hundra balar. Kaffeplanteringarne äro ännu så unga, att man från dem ej kan vänta något på ännu ett par år. Isockerproduktion har man endast gjort försök. I perlor, perlemor, elfenben och sköldpaddskal göres obetydligt. — Stapelvarorna för export äro hufvudsakligen kökösnöt-olja, bomull, tobak samt bech le mare för kinesiska hamnar. Handeln drifves af ett Hamburgeroch två engelska handelshus, som hafva sina kontor i Levuka på ön Ovalau. Levuka är hufvudplatsen för handel och skeppsfart, och är i sig sjelf en liten liflig stad. Omkring 60 eng. miles i sydlig riktning ligger den lilla ön Nagara på kusten af Viti Levu, den största af Fiji-öarne som kan kallas den fijianska kontinenten. Denna ö köptes från mfödingarne för många är tillbaka af en amerikansk konsul Williams, och af honom köpte jag del i densamma vid min ankomst till Fiji. På Nagara bosatte jag mig, röjde vildmarken, uppförde byggnaden, anlade bomullsoch kaffeplantermgar, allt under det smickrande hoppet om framgång och gynnsamma resultater. Infödingarne voro vänskapligt sinnade och erbjödo sina arbetskrafter, och sakerna hade sin jemna gång under några månader. Men nu dog konsul Williams, och allt blef helt och hället motsatsen. Fijianerna återfordrade nu ön, försökte med väld drifva mig från densamma och gjorde mitt vistande der i hög grad obehagligt. Mina klagomäl öfver infödingarnes uppförande till engelska konsuln Pritchard (en son till den namnkunnige Pritchard på Tahejti) upptogos, och biträdd af britiska örlogsskeppet Herald?, kaptenen sir Malcolm MGregger, jemte en mäktig Fiji-höfding Koruduadua, förmådde konsuln infödingarne att lemna ön och erkänna mig såsom egare till den del, hvaraf jag nu kom i full besittning. Infödingarnes by förstördes. Detta är nu mer än två år sedan, och just efter denna händelse utbröt krig — som ännu fortgår — emellan bergsstammarne och I kustbefoikningen, i hvilka fejder flera hundra blifvit dödade — och, efter urgamla Fijibruk, sönderstyckade och stekta i ugnar j samt uppätna vid kannibalfester. Oljudet vid dessa vildarnes orgier bar ofta plågat ! mig nätter och dagar. Fejderna påga dock nu på ett längre afstånd, så att dänet afj! musköterna höres endast svagt; byarne i grannskapet äro uppbrända, så att trakten är öde och tom. Mina nä rmaste : grannar bo på 25 miles (3!2 svensk mil): afstånd från Nagara, der jag ännu alldeles )J ensam fromlefver ett Robinson-Crusoa-lif. Mina sysselsättningar är gräfva och plantera, ! sköta blommorna och husdjuren: och mina 1 nöjen är hvad jag hemtar ur några böcker, I jemte de njutningar en herrlig natur, sval1 kande vindar, praktfulla doftande blommor, t uppfriskande bad i det alltid rörliga hafvef, ! hvars vågor kyssa stranden utanför min bo-! stad, kunna medföra. Men det är svårt för ! menniskan att ulldeles ensam och öfvergif-! ven framlefva sina dagar, ensamhetens beK kymmer äro pröfvande, och jag önskar ofta ! att utbyta lugnet på Nagara mot ett mera I verksamt lif: men derigenom skulle jag för! lora mitt allt, som här är nedlagdt på denna : min egendom, hvilken för närvarande ej!l kan försäljas. ; Så kanske jag här måste lefva och dö — ; I ensam het på min Söderhafs-ö. Carl. Axel Egerström. — )! pa 1 i Nya handlingar i dansk-tyska frågan (Forts. från gårdagsbl.) ; 9. v Depesch från kongl. Storbritanniska ministern i Köpenhamn, A. Paget, till lord Russell, — daterad Köpenhamn den 25 Nov. 1863. I,