Aftonbladet – 15 mars 1864, sida 2

en skål för Göteborgs samhälle, dervid han i förbindliga ordalag tolkade sin och de andra gästernas tacksamhet för den uppmärksamhet som visats dem. Samlingen åtskildes kl. omkring !1 till 12. o Eref från Köpenhamn. (Från Aftonbladets korresp.) Köpenhamn den 8 Mars. Valen ull riksrådets folkething försiggingo i går. Man har frågat, hvad afsigten var med att låta val ske, när en stor del aflandet var besatt af fiender och således ur stånd alt väljas men jag finner det riktigt att man — så länge man cj erkänner fiendens invändningar mot Novemberförfattningen låter denna verka så långt och så kraftigt, som man kan. Då Monrad förklarat, att alla de tillbud, som gjordes-kort före kriget, för att förhindra detta, naturligtvi törfallit med krigets början, så torde man väl kunna vänta att riksrådet sammankallas icke ensamt för att för rådet framlägga förslag om författningens upphäfvande. Men det är också vigtigt att få en församling ävägabragt, som med full kompetens kan kontrollera regeringen; ty en sådan kompetens har icke riksdagen haft i afseende å konungarikets ochjSlesvigs gemensamma angelägenheter. I afseende a de gemensamma ärendena är Slesvig icke att betrakta äåsom någonting särskildt för sig; att flera slesvigska valkretsar denna gång tro förhindrade att välja representanter kan. derföre, huru sorgligt det än för öfrigt är, icke beröfva riksrådet dess myndighet; det förhåller sig härmed ulldeles som när eljest enskilda valkretsar ar en eller annan orsak äro orepresenterade i en landsrepresentation för en eller flera sessioner. — Till folkethinget skulle Slesvig sända 29 representanter; det sänder blott 4: 2 från Als, 1 från Arö och 1 från Femern, hvarest valet först den 12 Mars skall försiggå. Det program, som förnummits från nästan alls valtribuner, är detta: vi måste hålla ut, så länge det på något möjligt sätt låter sig göra, så länge vi ha folk och så länge vi ha penningar, och, såsom vi hoppas, skola åtskilliga år förflyta, innan vi äro alldeles renonce på dessa två makter. Konungens löfte i svaret på riksdagens adress, alt han icke vill att de beståndande politiska banden mellan konungariket och Slesvig skola upplösas, att han vill vara en fri konung öfver ett fritt rolk, har man tagit lasta på såsom regeringens program och konungens obrottsliga löfte, och vid sitt val svarade Monrad på frågan, om han skulle försöka återtaga Novemberförfallningen, att regeringens mening förelåg i konungens svar, att han med ihärdighet och härdnackadt skulle strida för laudets sjelfständighet och för att bevara bandet mellan konungariket och Slesvig, och i hvad fall som helst skulle han icke räcka sin hand till att lossu detta band. I Halls valtal var det tydligt, att han lade vigt på att framhålla, det Novemberförfattningen icke hade mött motståud hos Sverge-Norge, att den icke var skuld till kriget och icke heller till att det efter mogen öfverläggning fullständigt aftalade försvarsförbundet icke kom till stånd; arfföljdstvisten drog SvergeNorge tillbaka till Londonprotokollets undertecknare. 1 många kretsar, isynnerhet i Köpenhamn, betonades det också mycket starkt, at likasom det icke kunde vara tal om ett Schleswig-Holstein i personal-union, så kunde det i allmänhet icke vara fråga mera om någon helstat, emedan hvarje helstat iörr eller sednare skulle föra till krig med Tyskland eller till ett Schleswig-Holstein. Det är säkert, att männen af den gamla skolan och de äkta helstatsmännen höjt på hufvudena och fått nytt hopp efter det nederlag, Novemberförfattningens antagande beredde dem; men jag hoppas dock, utt man skall lyckas trycka ner dem och hålla allmänheten vaksam mot dem: ty de äro våra inre fiender, och våra inre fiender äro, när allt kommer omkring, de värsta. Jag tror alt vi i det hela taget kunna vara väl tillfreds med utgången af folkethingsvalen; det nationela partiet har fått många varmhjertade, ifriga danska män im i församlingen; bondevännerna ha uppställt Novemberförfattningens bestånd såsom ctt band mellan konungariket och Slesvig till valprogram och ha också skickat många raska män, som skola hålla. ut i denna vår strid på lif och död, och Gehrt Winthers parti far haft den sorgen alt i stället för alt gå framåt i makt och inflytande, tvärtom itörlora 3—4 al sina trogna svenner från. riksdagens folkething, såsom medicine doktor Rosen, landtmätaren Reinholdt Jensen, smeden Sören Jensen till Rude m, fl. Måtte blott riksrådet snart bli sammankalladt — landsthinget skall först den 29 Mars väljag — så hoppas jag, att det skall tala och handla sä, att det styrker folkmedvätandet och äfven sänder en behjertad helsning till hären, som kan behöfva ala uppmuntrande ord om hvad den strider för. ag tror också, att hr von Bism rek, som sade till lord Wodehouse, att,yskland aldrig skall komma på god fot med Danmark, om konunsen icke vör en statskupp och ufskaffar Iondets Acmokratiska institutioner, skall få veka att dessa institutioner så slagit rot, att de icke mera låta upprycka sig. Sedan mitt sista bref har armen nu lyckligtvis fått en ny ölverbefälhafvare, i det att general Gerlach mottagit högsta befälet. Det dröjde länge, och detstod hårdt till; den åsigten, utt de Meza genom sitt utmärkta mod att uppgifva Dannevirkeställningen räddat årmen och lyckliggjort sitt ädernesland har nu en gång vunnit sådant insteg vid hofvet, att krigsministerns föreställaingar att han ej kunde arbeta tillsammans med denne öfvergeneral hade stor svårighet att förskaffa sig gehör. Man måste nu också betänka, att vi ieke allenast a en konung, utan äfven en drottning och lessutom ett hof, så att en minister icke ltid vet, hvilka makter kunna uppträda vå scenen eller bakom kulisserna emot hoom. Den tina verlden bar vallfärdat till le Mezas boning med buaketter och visitort, för att tacka hjelten vid Flensborg — jan åkte nemligen dit, för att verkställa ena eträttmarsech, under det att armen i ytter