Aftonbladet – 12 mars 1864, sida 2

Dn behöfyer någonting att äta: det är hela saken. sade Barnaby. Vincenzo medguf detta, så mycket mera som han uu erinrade sig utt han icke hade smakat någon föda sedan han lemnade Turin. 7Ge mig litet bröd, Barnaby —— men ingenting annat än bröd, hör är det? Om ni är hit något annat. så rör jag det inte. Då Barnaby gick för att hemta brödet, mötte han signora Candia, som gaf honom den omnämnda budskickningen till Vincenzo. Barnaby mottog dena med den mest ogillande orimas han möjligen kunde åstadkomma. men sade ingenting. utan gick och uträtjade sitt äreml Vineenzo ät brödet oel den klase drufvor, som Barnaby, i trots ä hans order, hude vävat taga med sig. med en matlust som ökade sig mer och mer för varje munsbit han tog. samt kände sig unlerbart stärkt. Medan Vincenzo åt. tycktes len gamle trädgårdsmästaren försjunken i ljupa tankar. Hör på, sade ban slutligen, ser att du är allt för svag för att ill middagen. Nej bevarst, sade Vincenzo. jug känrer mig nu helt stark. j Men jag säger att du ser förskräckligt lek och trött ut och ur stånd till någon nsträngning, envisades Barnaby, lyd mitt åd och stanna helt beskedligt qvar i ditt un, så skall jag hemta upp mat är dig tilll: niddagen. i Nej, det vill jag inte, invände Vin-: enzo. Jag ned till middagen. Jag! ar beslutat mig för att göra det. ; Barnaby ref helt bekymrad sin kala hjessa. 1 lutligen mumlade han: Det är bäst att inte utsätta dig för att! skymfad .. Om man skulle förolämpa mig, så äm-; ar jag inte låtsa derom, sade Vincenzo, je men I alla händelser vill jag inte handla!c i som om jag väntade och Tförtjenade en idan behandling. Min plats är vid i i I samina 1