Aftonbladet – 12 mars 1864, sida 2

VINCENZO ) ROMAN I TVENNE DELAR ar cv GIOVANNI RUFFINL (Förf. af Doktor Antoniv, Lavinia m. fl.) Rosa insåg fullkomligt huru nödigt det var att Vincenzo blefve varnad i tid, veh hittade genast på Barnaby såsom den lämpligaste ambassadören för tillfället. Hyud det beträffade att hon sjelf skulle gå till hennes mans rum, skulle hon, i den sinnesstämning -hon nu var, lika väl kunnat tänka på att träda in i ett lejous håla, om nägon rådan hade funnits i Rumelli: och äfven om Hennes hjerta hade manat heune att gå till Vincenzo, hvilket det ieke gjorde. skulle Sn för fadern afhållit henne derifrå n. Herr advokaten var full af misstankar, ständigt vaksåm så ofta han hörde hennes steg trappan, ropande åt henne för att få veta Hvar hon hade varit och hvart hon ämnade sig och alltjemt varnande henne för allt slags maskopi med fienden. Rosa måste derför så att säga ligga på lur efter Barnaby; och för att kunna ha någon utväg att möta honom, vandrade hon opphörligt från ettt rum till köket, från köket till sitt rum, i det Hon städse bemödade sig utt gåså tungt m möjligt uppför och nedför trapporna och a på den ena visan efter den andra, t att fadern från sitt rum skulle kunna hörd livarest hon var. Erhellertid hade Barnaby lyssnat vid Vinsenzvs dörr ett tjog gånger, till dess han slutligen, då klockan var öfver tio, och Kans lålamod: alldeles uttömdt, knackade på dörren och fick stiga iu. Vincenzo hade söfvit godt hela natten öch kände sig betydligt. bättre, endast att han ännn var mycket trött och svag. ) Se A, B. nr f-47, 19 ån. 20-352, 4, 55 och I FN 36-41. 13—46. : 50. I: